Moral är ett användbart begrepp

Intervjuade kriminologiprofessorn Per-Olof Wikström för tidningen Skydd&Säkerhet nyligen.

Han är sedan 20 år verksam i Cambridge. Vi talade om det jätteprojekt han leder som handlar om att utröna varför människor begår brott.

Resultaten av PADS-projektet där drygt 700 personer följdes från 12 till 24 års ålder visar att en betryggande majoritet av de unga som växer upp i utsatta områden inte begår brott. Men vissa är mycket brottsaktiva och de börjar tidigt. Vissa begår visserligen en del småbrott i en ålder när de börjar röra sig mer ute utan vuxentillsyn, men de slutar i övre tonåren.

Skillnaderna mellan grupperna består inte i vad som ofta anges som orsaker till kriminalitet – fattigdom, trångboddhet, dåliga skolor, arbetslöshet. Nej, skillnaderna stavas MORAL.

Moral är ett begrepp som svenskar skyggar för. Det för tankarna till Prussiluskor, skenhelighet och moralism. Kanske vi känner oss mer bekväma med ordet ”handlingsregler” alltså en uppsättning regler för hur man beter sig i olika situationer. Vad som är ok, helt enkelt.

Moral är något som man har med sig hemifrån.

Professor Wikström och hans forskarlag gjorde djupintervjuer som visade att ungdomar som hade starka uppfattningar om rätt och fel också var mycket mer motståndskraftiga mot frestelser och kamrattryck.

Han menar att brottspreventiva projekt i bästa fall är verkningslösa om man inte grundar dem i en kunskap, dels om vad som är ett brott, dels om hur de personer som begår brott faktiskt är funtade.

Det handlar alltså om vad som är ok i en familj eller en krets. Vilket beteende som accepteras.

Men vad som är acceptabelt är inte hugget i sten. Samhällets värderingar ändras hela tiden. Förr var det normalt att röka inomhus i närvaro av spädbarn. Det var normalt och accepterat att daska till olydiga barn. Skoldagen inleddes med kristen morgonbön.På vissa arbetsplatser hängde kalendrar med porrbilder. Rökning på krogen var en rättighet. Representationssprit flödade. Miljöhänsyn var för miljömuppar…

Lagändringar, ökad medvetenhet och nu senast #metoo ändrar bilden successivt eller ibland ganska abrupt. Det som var ok i går uppfattas som brottsligt, olustigt eller olämpligt i dag.

Det finns också fall där en djupt rotad moraluppfattning hos en grupp hamnar i total clash med den moral som råder i samhället i övrigt.

Hederskultur  bygger på kvinnans underordning. Enligt denna moraluppfattning anser man sig ha rätt att bestraffa personer som ifrågasätter och  ansluter sig till uppfattningen att flickor har samma värde och ska ha samma frihet och möjligheter som pojkar.

Ett samhälle som skyggar för moralbegreppen har inte en chans att förstå eller göra något åt vare sig kriminalitet eller medeltida hedersuppfattningar.

 

 

 

GDPR förändrar rekryteringsprocessen – gudskelov!

Det är få områden i affärslivet som kommer att förbli opåverkade av den nya datalagstiftningen, GDPR, som träder i kraft den 25 maj i år.

Rekryteringar påverkas. Det hade jag inte tänkt på förrän jag ramlade över ett upprop från rekryteringsföretaget TNG.

Arbetsgivare får genom GDPR mycket större skyldigheter, och arbetssökande mycket större rättigheter. Personuppgifter måste hanteras med mycket större varsamhet än tidigare.

En rekryteringsprocess är bemängd med känsliga personuppgifter. Ta bara de personliga brev som ofta ska beledsaga cv och betyg.

Jag har själv en gång vid en internflytt på ett jobb jag hade, hittat en drös med sådana ansökningshandlingar med cv och personliga brev nederst i en bokhylla, under en stapel med tidskrifter.

Jag känner personen som hade fått jobbet. Det var hen som upptäckte den ganska tjocka högen med handlingar. Förstummade tittade vi på det översta brevet. Skrivet av en person med ett ovanligt namn.

Det hade gått ett par år sedan rekryteringen gjordes. Denna kandidat hade redan tagit några kliv i sin karriär. Brevet var skrivet av en nyutexaminerad person och hade en närmast desperat ton. Jag citerar inte formuleringarna, trots att jag minns dem. För tänk – om någon skulle känna igen uttycksättet skulle det teoretiskt sett kunna utgöra en personuppgift. Jo faktiskt! En personuppgift är egentligen vad som helst som gör det möjligt att identifiera en nu levande person.

Vad gjorde vi då? En dokumentförstörare hade naturligtvis varit rätt ställe att förpassa dem till, men sådan fanns inte.

Eller också borde vi ha rusat in till den chef som hade ansvaret för rekryteringen, daskat luntan i bordet och talat om att hanteringen inte var ok.

Det var faktiskt lagstridigt redan då, mot PUL, även om det inte fanns några kännbara sanktioner.

Men chefen var på sportlov. Så vi smög ner luntan i en låda i en hurts som vi låste.

Vart nyckeln tog vägen vete fåglarna.

Men nu, med GDPR blir det andra bullar!
Vilka regler som gäller för både arbetsgivare och arbetstagare skriver jag om på njus.me:

https://www.njus.me/nyheter//0/332770/gdpr-nbspforandrar-jobbrekrytering?utm_medium=fb

https://www.njus.me/nyheter/samhälle/338262/332823/ny-lag-skyddar-jobbsokare

För övrigt anser jag att de personliga breven borde försvinna ur rekryteringsprocesserna.

 

De göder bara fördomar. Om arbetssökande kan stava går att testa på andra sätt.

 

Tänk om det fanns en Silkka Bar…

Mina mäsströtta ben bara drogs till denna ljuvliga monter med sin dämpade belysning och sammetsmjuka inredning. Den tillhör det holländska företaget Silkka som säljer egendesignade sidenblommor. De är så långt från nordisk minimalism och förnuftig holländsk design man kan komma.

Detta visade sig bara vara en liten del av Silkkas monter som upptog ett helt kvarter på mässan.

I baren bjöds bubblande drycker av olika slag och jag kom i samspråk men Silkkas svenska agent, Helena Kolhäger.

Hon är florist, har en vanlig blomsterhandel, men har också blivit svårt förälskad i sidenblommor.

För den som associerar konstblommor med  sorgliga plastpelargoner på långtradarfik från 70-talet är Silkka en uppenbarelse. Blommorna ser levande ut fast mer perfekta än vanliga snittblommor. En del är naturtrogna avbildningar av blommor som förekommer i trädgårdar och i naturen, andra är mer fantasiblomster, något man kan hitta på ett gardintyg.  Kopparglänsande blad, guld- och silverlöv finns att fullkomna buketterna med.

I hotellobbys och på restauranger kan man hitta dem, inte så ofta i Sverige som i andra länder. Och de är inte vanliga i svenska hem.

– Lite synd att svenskar inte vågar så mycket, säger Helena Kolhäger. Hon drömmer om att silkesblommor ska bli stort också i Sverige. Både i offentliga miljöer och i privata hem.

Själv njuter jag av den intima stämningen på Silkka-baren och tänker att om det fanns en sådan centralt i Stockholm skulle detta vara ett givet häng för mig och mina vänner.

En drink före teatern eller festen.

En skön miljö för AW eller ett ställe att landa efter en kulturupplevelse när man ännu inte riktigt vill ta tunnelbanan hem.

Varför inte kombinera bar med showroom? På dagen serveras alkoholfritt, ges rådgivning och görs beställningar och på kvällen är det stockholmarnas mötesplats och vattenhål.

Någon som känner till lämplig lokal?

Spaning: Mässans framtid

Kom just hem från Ambiente i Frankfurt. Världens största konsumentvarumässa.

Den var sig ganska lik sedan första gången jag var där för nära ett decennium sedan. Samma trendbyrå hade sammanställt utställningen, som liksom förr hade fyra teman.

Jag träffade utställare som upplever att mässan är superviktig för dem. Det är här man hittar nya kunder och håller kontakt med gamla. Svenska företag vittnar om att Ambiente var deras första steg ut i världen.

Här ett par artiklar där jag talat med utställare:

https://www.njus.me/nyheter//0/286925/massan-haller-stallningarna?utm_medium=fb

https://www.njus.me/nyheter//0/288062/vitsen-ar-att-synas?utm_medium=fb

Annat var sig också likt: Den frenetiska jakten på två hål i väggen att ladda sin mobil i. Den klena uppkopplingen som gjorde det svårt att skicka manus.

På söndagsmorgonen bjöds stor frukost med presentation av en stor utbyggnad som faktiskt inte ska resultera i mer utställningsyta trots att en ny jättehall tillkommer. I stället ska frigjorda våningsplan fyllas av ny teknik.

Det triggade min fantasi.

Mässan som den idag är utformad, bygger fortfarande på att allt går sin gilla gång. Förväntan är att butikerna ska lägga sina order ett år i förväg. Till sin hjälp att hitta rätt har man trendutställningarna som visar vad som kommer att gälla.

Men nu går ju allting så mycket fortare. De korta trenderna växlar snabbt – och de är inte dikterade uppifrån utan påverkas av allt som rör sig.

Butikslandskapet förändras. Massor av butiker lägger ner. Massor poppar upp. De fysiska butikerna digitaliseras. Det kräver en helt annan snabbhet.

Men det finns också en långsam trend, med fokus på hållbarhet och tidlöshet som nästan känns lite fånig att klämma in i en trendutställning där det ”tidlösa” ena året ska vara ockra och andra året barkbrunt.

Men – det ska också sägas  – jag älskar trendutställningarna där ett urval av intressanta produkter exponeras på ett mycket vackert och inspirerande sätt.

Det jag hoppas få se när jag besöker mässan om ett år eller två är ganska annorlunda:

  1. Utställarna ska ha digitala orderböcker så de snabbt kan ta emot och effektuera order redan i mässmontern. Ingen seg uppkoppling och mycket större kapacitet att exempelvis visa filmer på tillverkningsprocesser .
  2. Betalningar ska kunna ske snabbt via de globala betalplattformar som finns. Här har mässan en uppgift att sprida kunskap till sina utställare.
  3. Mer fokus på förklaringar av den teknik som ligger bakom den digitala butiken.
  4. Bättre ljudmiljö och hallar med naturligt dagsljus.

 

 

Butiksdöden är inget virus

Ska man har rejält med klick på sina artiklar ska man använda ordet ”butiksdöd”. Senaste året har det skrivits kilometrar text om denna företeelse, och det är lätt att illustrera med igenbommade butikslokaler.

”Svensk Handel varnar för butiksdöd”
”Då kan butiksdöden drabba Sverige”

”Butiksdöden sprider sig –härjar fritt i Malmö”
”De kämpar mot butiksdöden i Klintehamn”

Det låter som något smittsamt virus.

Erkänner att jag själv är skyldig till ett par av dessa rubbar.

Svensk Handels vd Karin Johansson har varit ganska alarmistisk och gått ut med att 25 000 butiker och 20-40 000 jobb kommer att försvinna inom några år.

Visst läggs butiker ner i högre takt. Modekedjor lider när kunderna föredrar att handla på nätet.

Speciellt illa går det för de butiker som konsekvent har dragit ner på personal och service för att pressa kostnader.

För mig som kund finns det ingen anledning att ens gå dit – ifall de inte har 70 procent rea, och knappast ens då.

Men att butiker läggs ner betyder inte att alla köpcentrum och stadskärnor blir något slags spökstäder.

Att många läggs ner just nu beror på att konsumenternas krav ökat. I bättre lägen fylls lokalerna med roligare, mer attraktiva butiker.

Millennials älskar butiker, men de beter sig annorlunda än tidigare generationer.

För en del kedjor kanske lösningen ligger i att lägga ner en del butiker – inte för att helt gå över till e-handel, utan för att koncentrera sig på att digitalisera de fysiska butiker som behålls.

Digitalisering och e-handel är inte alls samma sak.

Jag intervjuade Jens Levin vd på Sitoo i veckan. Det var han som hade samlat rubrikerna. Hans företag säljer molnbaserade kassalösningar. Helt naturligt framhåller han dessa som en väg till räddning för butikerna.

97 procent av alla kassor i Sverige är PC-baserade. Det gör att de är svåra att integrera med en e-handelslösning, och de lirar absolut inte med kundens mobiltelefon.

Men i dag vill ju kunden shoppa sömlöst. Tålamodet är kort. Det finns ingen förståelse för att butiken vägrar byta en vara man handlat på nätet, eller vice versa. Och varför kan ni inte skicka hem skrivaren jag köper och betalar i butiken? Ska jag behöva bära den – jaha då handlar jag väl på en sajt där jag får den billigare och hemskickad!

Skrev en artikel om detta på Njus.me:

 

https://www.njus.me/nyheter/handel/338262/274593/ar-butiksdoden-en-papperstiger?utm_medium=fb

Talade också med Monica Bruvik på HUI Research nyligen.

Hennes tankar om hur köpcentrum ska bli mer attraktiva är intressanta. Hon menar att köpcentrumen behöver ta ansvar för kundernas shoppingupplevelse på ett helt annat sätt än i dag. En av idéerna är att låta kunderna beställa fram varor, från olika butiker. Köpcentrumets personal shopper samlar ihop fem par svarta skor i butikerna, kunden provar och väljer ett par.

Så slipper kunden beställa fem par på nätet och skicka tillbaka fyra.

Intervjun med Monica Bruvik finns här:

https://www.njus.me/nyheter/handel/338262/249634/kopcentrumagare-behover-tanka-nytt?utm_medium=fb

 

 

 

Vem betalar 45 spänn för en penna?

I min värld är pennor inget man köper. De bara finns. Precis som paraplyer och kranvatten.

Jag har just nu 13 stycken i botten på väskan. Ingen aning om var de kommer ifrån.

Grand Hotel, Jetshop, SHB, HSB, Aleris, Coveris, bolag, konferensanläggningar, organisationer… Pennor har inget värde. Man släpper, tappar, glömmer dem överallt, man tar dem utan att fråga, man snor dem från kollegans skrivbord utan en kommentar – vem tjafsar om en penna?

En gång i tiden var det annorlunda.
När jag var åtta år fick jag en Ballograf Epoca av min pappa. Den var benvit. Den bör då ha kostat omkring 100 kronor, väldigt mycket mer i dagens penningvärde.

Det var min penna, inget jag lånade ut, och inget jag slarvade med.

Men en dag på konfirmationslägret försvann den.

Borta. Sorgligt. Grät.

Men hur gick det till när pennorna förlorade sitt värde?

I helgen var jag på Paperworldmässan i Frankfurt.

På span efter svenska utställare förstås. I en stor monter med tre utställare hittar jag de välkända Ballografpennorna och Ballografs vd Peter Orrgren.

Det är inte många som tänker på det i dag, men Ballograf är svenskt. Företaget har två fabriker, en i Göteborg och en i Filipstad. Där produceras omkring 10 miljoner pennor om året. Hälften går på export till 48 olika länder, hälften säljs på hemmamarknaden för 45 kronor.

Dyrt säger svensken. Andra pennor kostar 25 spänn, så varför lägga nästan dubbelt?

För billigt fnyser den franske varuhusdirektören. ”Så billiga pennor kan vi inte sälja”. Nej, för en penna som bara kostar 5 euro måste vara rena skräpet enligt den franska konsumentens sätt att se. I Frankrike är en penna fortfarande en investering. Man ställer krav på sin penna. Den ska vara snygg, ligga bra i handen, och man ska inte behöva kludda upp den för att få den att funka.

Pennor är inget man strösslar med söder om Öresund. På hela Paperworldmässan hittar jag faktiskt inga ställ med gratispennor.

– Alla de billiga importpennorna som översvämmar Sverige har förstört marknaden, säger Peter Orrgren.

Felet med dem är att de bara skriver 3-400 meter. En Ballograf ska enligt Peter Orrgren kunna skriva 8 000 meter innan den lägger av.

Så berättar han hur dessa kvalitetspennor kan tillverkas i Sverige till så lågt pris. Men det tänker jag berätta om i ett annat sammanhang.

Och så står jag där åter med en benvit Ballografpenna. Den känns välbekant i greppet. Färgen är nästan densamma som den som försvann för så många decennier sedan.

Men den här är dagens version – plasten och bläcket är mycket snällare mot miljön.

Och den skriver mycket finare än de vanliga konferenspennorna.

Jag säger bara det – rör inte min Ballograf!

Hövlighet kan läka sår

Strax före jul deltog jag i Handelsrådets workshop om arbetsmiljö. En av talarna var Dan Hasson, stressforskare. Han delar sin tid mellan KI och ansedda Mayo Clinic i USA.

Han höll en intressant dragning som handlade om att organisationer där medarbetare och chefer är mer vänliga och lyssnande faktiskt är effektivare.

Och att de som jobbar i effektiva organisationer är nöjdare och friskare, eftersom de uppnår sina resultat lättare, då de slipper stångas mot onödiga hinder.

Det här skrev jag om på njus.me:

Seg organisation stressar https://www.njus.me/nyheter/samh%C3%A4lle/0/169515/seg-organisation-stressar?utm_medium=fb?utm_campaign=08d43ff0-a740-4c3b-ae88-9aebfbf410cb&utm_medium=twitter

 

Dan Hasson lyfte fram hövlighet som ett begrepp som borde få en renässans inom svenskt arbetsliv.

Han har i flera år äskat medel för att kunna skapa ett forskningsprojekt där man undersöker hur man kan öka hövligheten inom en organisation, och vad detta i så fall få för effekter på exempelvis sjuktal och trivsel.

Han berättar att många företag har visat intresse, men arbetslivsorganisationer som finansierar forskning har ännu inte nappat.

Nu har jag gjort en intervju med Dan Hasson som kommer att publiceras i Unionens medlemstidning Kollega.

Där berättar han om ett kanadensiskt forskningsprojekt kring hövlighet som fick närmast förbluffande resultat.

Hur definieras då hövlighet?
Forskarna svarar hövligt att det faktiskt inte är deras uppgift att exakt definiera ett hövligt beteende – det kan ju skilja sig mellan arbetsgrupper och kulturer.

Vad som är ohövligt känns igen, även om man under de senaste 50 åren i Sverige fått utveckla hård hud för att inte ta vid sig. Hövlighet blev omodernt 1968. Vi har lärt oss att rycka på axlarna.

Svenskarna är ett ohövligt folk.

Paradoxalt eftersom vi anses konsensusberoende och konfliktundvikande.

”Where did you learn your manners?” fick jag som tonåring höra av amerikanska vänner.

Det handlade inte om att jag var speciellt gåpåig eller burdus – utan om ett mer subtilt sätt att inte se andra.

Jag satt med min Coke utan att fråga min kompis ”would you care fore a sip?”

Om man ska försöka sig på att definiera hövlighet så får man nog börja där:
Att se människor i omgivningen, och att intressera sig för deras behov.

Börja med att hälsa på medarbetare på arbetsplatsen när man dyker upp på morgonen.

Titta på den som pratar, lyssna utan att avbryta och svara vänligt även om man inte håller med helt.

Det mest ohövliga man kan göra är att behandla personer som luft.

Det näst mest ohövliga är att gå igång och argumentera på ett sätt som visar att man vägrar att ta in något av vad den andra säger.

En annan ohövlighetsgren som svenskar excellerar i är oombedda kommentarer.

Man recenserar arbetskamraternas lunchlådor, kommenterar klädval ”vad du är uppklädd då? Ska du på anställningsintervju?” Man kritiserar människors val av semesterfirande ”Flyyyger du?”
Under kommentarerna kan det ligga en monumental aggressivitet, som ofta är omedveten, men som förgiftar stämningen på arbetsplatsen.

Ohövlighet kan få förödande konsekvenser. Att sträva efter ett större mått av hövlighet kan starta en läkande process.

8 funderingar för 2018

Ja, det är hög tid att titta lite på trender för året som ligger framför oss.

När det gäller politik (valår!) världsläge (terrorhot och kärnvapen+infantila/instabila ledare) konjunktur (peakat?) är det inte mycket jag har att tillägga.

Jag tittar lite mer närsynt på handel och marknadsföring.

  1. AI, artificiell intelligens och maskininlärning får stort genomslag – utan riktad marknadsföring är det svårt att nå genom bruset. Kunder förväntar sig personalisering – men med bibehållen integritet. Marknadsförarna satsar stort.

2. Integritet ja, GDPR införs 25 maj. Största nyheten är att kunden äger sin data. Visst kommer många konsumeter att vilja dela med sig för att få tillgång till bra riktade erbjudanden, men det sker på konsumentens villkor.

3. Butiksdöd? Nja… Trista butiker i sämre lägen, trista butiker i bra lägen, bra butiker i dåliga lägen får det ännu tuffare. ”E-handeln knäcker oss”, säger den ena efter den andra och ger upp.

4. Stadskänsla. Köpcentrum är inte längre köptempel utan lever på en mix av service, kultur,nöjen och shopping, med bostäder nära inpå. Städer satsar mer på dygnet-runt-ekonomi och bostäder i centrum. Det som talar för köpcentrumet som mötesplats och nav är att de kan övervakas bättre och upplevas som tryggare.

5. Säkerhet. Insikt om att krafttag kommer att behöva tas mot kriminaliteten för att skydda medborgare och handel ökar. Men det kommer att bli bråk om metoder. Många kommer att försvara socialtjänstens roll och arbetsmetoder, trots dåliga resultat när det gäller att stävja rekrytering till kriminella gäng.Handlare som satsat enorma belopp på skydd kommer att kräva polisiär och legal uppryckning.

6. Cyberkriminalitet. Bedrägerier är mer lukrativt än våld. Det kan till och med bli detta som bryter våldsvågen på några års sikt, snarare än polisiära insatser…?

7. Hållbarhet. Diskussionen om hur handel och distribution av varor ska ske med minsta möjliga klimat- och utsläppspåverkan kommer att ta fart. Bäst att alla ”åker och handlar” eller att alla får hemkört ? Syntetpälstrenden och fleecematerial av petflaskor ifrågasätts. Vi kommer också att få se en del organiska material i större skala, som tyger och produkter av bambu, hampa och träfibrer. De smyger in som ersättare för bomull och polyester klädindustrin.

8. Delningsekonomi. Varför köpa och äga, förvara, försäkra, skatta och reparera, när man kan slippa och bara använda prylarna när de behövs? Redan självklart för unga, men förhållningssättet tas över även av äldre.

 

 

 

 

 

 

Gör varorna odugliga för häleri

Psst! En diskret puff, som knappt märkbar vattenånga binder mannen vid brottet. Han sprang just ut med en trunk full av kosmetika från en butik..

Puffen innehöll märk-DNA. När polisen lyser med UV-lampa på hans ansikte flera veckor senare sitter det kvar och mannen kan bindas till brottet.

Han ingår i ett kriminellt nätverk som ägnar sig åt en lönsam hantering – att göra snabba stölder – ofta fullt öppet inför butikspersonal och kunder. Stöldgodset packas sedan i 20-kiloskartonger och lämnas in hos ett Postnordombud för att skickas till Georgien.

Men nu hade butiken som han, hans kumpaner och likar brukar hemsöka, tröttnat på att ständigt bli av med varor och installerat butiks-DNA.

Nya skyltar var uppe och de kriminella i grannskapet börjar lära sig vad dessa betyder.

Jag träffade för en tid sedan Monica Hallin, som är vd för säkerhetsföretaget Vindico. Hon är en ivrig förespråkare för märk-DNA, som kan användas både till att märka varor så att det syns vem som äger dem, och till att märka personer som stjäl.

Om butikspersonalen uppmärksammar en butiksrånare utlöser de märk-DNA som träffar rånaren. Det sätter sig på kläder, skor, hud, hår och är omöjligt att tvätta bort. Det sitter som berget i veckor, men syns bara om man lyser på det med UV-ficklampor som polis och tull har.

En sprayad rånare smittar stöldgodset med märk-DNA, men varorna kan också vara märkta så att man vet vem de tillhör.

En underökning som Vindico genomfört visar att stölderna minskar drastiskt i butiker som installerat märk-DNA.

Stöldsvinnet minskar med 30 procent, antalet rån halveras – men det bästa av allt är att häleri blir svårare.

– Polis och tull får lättare att identifiera godset, och det blir enklare att nysta upp häleri-nätverken, säger Monica Hallin.

Men det kräver förstås att polisen prioriterar häleribrott.

Monica Hallin framhåller att häleri är förknippat med mycket annan grov brottslighet – kommer man åt hälarna minskar motiven att begå grova rån och stölder i butiker.

Häleri är motorn i tjuveriet

Fundera över vart prylarna tar vägen!

För något decennium sedan talades det mycket om hur butikernas kassor skulle skyddas. Antalet butiksrån med kassan som mål ökade år för år. Åtgärder sattes in. Slutna kassasystem räddade pengarna. Dessutom minskade kontantflödet i takt med att kortbetalningarna tog över.

2013 minskade antalet rån.

Men det var för tidigt att andas ut.

De kriminella hittar nya vägar och brotten ändrar karaktär.

Visst har man snott varor ur butiker i alla tider. Det gamla tillvägagångssättet var att smyga in, se sig om och snika åt sig en packe varor som man gömde i en väska eller under jackan innan man smet ur butiken så diskret som möjligt.

Nog så stora värden kunde försvinna den vägen, men det var en västanfläkt jämfört med dagens situation.

Jag tror det var 2014 jag första gången hörde ordet hockeytrunksrån.

En man jag intervjuade berättade vad han råkat ur för när han var inne i en elektronikbutik en lördagseftermiddag:

”Jag står och pratar med en säljare, när tre mycket storvuxna män kommer inspringande. De har med sig stora väskor och verkar veta exakt vilken hylla de ska rensa. De vräker ner varor och skriker samtidigt att vi ska vara tysta och inte röra oss. Det hela är över på något minut. Säljaren trycker på larmknappen, men rånarna har redan försvunnit i en bil som var … kanske grå?”

Mannen jag intervjuade var själv i säkerhetsbranschen. Det han i detta läge kunde göra var att försöka lugna säljaren som var helt tillintetgjord.

Vad han kunde konstatera var att varken larm, slutna kassor, vänlig uppmärksamhet från säljaren eller något annat som butiksägaren investerat i hjälpte mot denna brutala typ av rån.

Vad ska man göra?
Lås in varorna – så tar tjuvarna med sig yxor nästa gång…

En klokare tanke kan vara att fundera över vart stöldgodset tar vägen.

Att köpa stöldgods är i dag ett ganska ofarligt sätt att öka sin marginal. Både butiker och restauranger gör detta enligt Svensk Handels säkerhetschef Pär Geijer.

Tjuvarna har beställningar från företag både i Sverige och utomlands.

Enligt Per Geijer går färskvaror som kött till restauranger, medan kosmetika, choklad, tuggummi går i 20 kilospaket till utlandet, företrädesvis till Georgien.

Kläder och prylar säljs på nätet, ibland till ovetande privatpersoner.

För att komma tillrätta med rånen behöver man alltså försvåra häleri.

Det finns en metod som kan göra stöldgods mindre attraktivt för hälare.

Mer om detta senare.