Spaning: Mässans framtid

Kom just hem från Ambiente i Frankfurt. Världens största konsumentvarumässa.

Den var sig ganska lik sedan första gången jag var där för nära ett decennium sedan. Samma trendbyrå hade sammanställt utställningen, som liksom förr hade fyra teman.

Jag träffade utställare som upplever att mässan är superviktig för dem. Det är här man hittar nya kunder och håller kontakt med gamla. Svenska företag vittnar om att Ambiente var deras första steg ut i världen.

Här ett par artiklar där jag talat med utställare:

https://www.njus.me/nyheter//0/286925/massan-haller-stallningarna?utm_medium=fb

https://www.njus.me/nyheter//0/288062/vitsen-ar-att-synas?utm_medium=fb

Annat var sig också likt: Den frenetiska jakten på två hål i väggen att ladda sin mobil i. Den klena uppkopplingen som gjorde det svårt att skicka manus.

På söndagsmorgonen bjöds stor frukost med presentation av en stor utbyggnad som faktiskt inte ska resultera i mer utställningsyta trots att en ny jättehall tillkommer. I stället ska frigjorda våningsplan fyllas av ny teknik.

Det triggade min fantasi.

Mässan som den idag är utformad, bygger fortfarande på att allt går sin gilla gång. Förväntan är att butikerna ska lägga sina order ett år i förväg. Till sin hjälp att hitta rätt har man trendutställningarna som visar vad som kommer att gälla.

Men nu går ju allting så mycket fortare. De korta trenderna växlar snabbt – och de är inte dikterade uppifrån utan påverkas av allt som rör sig.

Butikslandskapet förändras. Massor av butiker lägger ner. Massor poppar upp. De fysiska butikerna digitaliseras. Det kräver en helt annan snabbhet.

Men det finns också en långsam trend, med fokus på hållbarhet och tidlöshet som nästan känns lite fånig att klämma in i en trendutställning där det ”tidlösa” ena året ska vara ockra och andra året barkbrunt.

Men – det ska också sägas  – jag älskar trendutställningarna där ett urval av intressanta produkter exponeras på ett mycket vackert och inspirerande sätt.

Det jag hoppas få se när jag besöker mässan om ett år eller två är ganska annorlunda:

  1. Utställarna ska ha digitala orderböcker så de snabbt kan ta emot och effektuera order redan i mässmontern. Ingen seg uppkoppling och mycket större kapacitet att exempelvis visa filmer på tillverkningsprocesser .
  2. Betalningar ska kunna ske snabbt via de globala betalplattformar som finns. Här har mässan en uppgift att sprida kunskap till sina utställare.
  3. Mer fokus på förklaringar av den teknik som ligger bakom den digitala butiken.
  4. Bättre ljudmiljö och hallar med naturligt dagsljus.

 

 

Butiksdöden är inget virus

Ska man har rejält med klick på sina artiklar ska man använda ordet ”butiksdöd”. Senaste året har det skrivits kilometrar text om denna företeelse, och det är lätt att illustrera med igenbommade butikslokaler.

”Svensk Handel varnar för butiksdöd”
”Då kan butiksdöden drabba Sverige”

”Butiksdöden sprider sig –härjar fritt i Malmö”
”De kämpar mot butiksdöden i Klintehamn”

Det låter som något smittsamt virus.

Erkänner att jag själv är skyldig till ett par av dessa rubbar.

Svensk Handels vd Karin Johansson har varit ganska alarmistisk och gått ut med att 25 000 butiker och 20-40 000 jobb kommer att försvinna inom några år.

Visst läggs butiker ner i högre takt. Modekedjor lider när kunderna föredrar att handla på nätet.

Speciellt illa går det för de butiker som konsekvent har dragit ner på personal och service för att pressa kostnader.

För mig som kund finns det ingen anledning att ens gå dit – ifall de inte har 70 procent rea, och knappast ens då.

Men att butiker läggs ner betyder inte att alla köpcentrum och stadskärnor blir något slags spökstäder.

Att många läggs ner just nu beror på att konsumenternas krav ökat. I bättre lägen fylls lokalerna med roligare, mer attraktiva butiker.

Millennials älskar butiker, men de beter sig annorlunda än tidigare generationer.

För en del kedjor kanske lösningen ligger i att lägga ner en del butiker – inte för att helt gå över till e-handel, utan för att koncentrera sig på att digitalisera de fysiska butiker som behålls.

Digitalisering och e-handel är inte alls samma sak.

Jag intervjuade Jens Levin vd på Sitoo i veckan. Det var han som hade samlat rubrikerna. Hans företag säljer molnbaserade kassalösningar. Helt naturligt framhåller han dessa som en väg till räddning för butikerna.

97 procent av alla kassor i Sverige är PC-baserade. Det gör att de är svåra att integrera med en e-handelslösning, och de lirar absolut inte med kundens mobiltelefon.

Men i dag vill ju kunden shoppa sömlöst. Tålamodet är kort. Det finns ingen förståelse för att butiken vägrar byta en vara man handlat på nätet, eller vice versa. Och varför kan ni inte skicka hem skrivaren jag köper och betalar i butiken? Ska jag behöva bära den – jaha då handlar jag väl på en sajt där jag får den billigare och hemskickad!

Skrev en artikel om detta på Njus.me:

 

https://www.njus.me/nyheter/handel/338262/274593/ar-butiksdoden-en-papperstiger?utm_medium=fb

Talade också med Monica Bruvik på HUI Research nyligen.

Hennes tankar om hur köpcentrum ska bli mer attraktiva är intressanta. Hon menar att köpcentrumen behöver ta ansvar för kundernas shoppingupplevelse på ett helt annat sätt än i dag. En av idéerna är att låta kunderna beställa fram varor, från olika butiker. Köpcentrumets personal shopper samlar ihop fem par svarta skor i butikerna, kunden provar och väljer ett par.

Så slipper kunden beställa fem par på nätet och skicka tillbaka fyra.

Intervjun med Monica Bruvik finns här:

https://www.njus.me/nyheter/handel/338262/249634/kopcentrumagare-behover-tanka-nytt?utm_medium=fb

 

 

 

Vem betalar 45 spänn för en penna?

I min värld är pennor inget man köper. De bara finns. Precis som paraplyer och kranvatten.

Jag har just nu 13 stycken i botten på väskan. Ingen aning om var de kommer ifrån.

Grand Hotel, Jetshop, SHB, HSB, Aleris, Coveris, bolag, konferensanläggningar, organisationer… Pennor har inget värde. Man släpper, tappar, glömmer dem överallt, man tar dem utan att fråga, man snor dem från kollegans skrivbord utan en kommentar – vem tjafsar om en penna?

En gång i tiden var det annorlunda.
När jag var åtta år fick jag en Ballograf Epoca av min pappa. Den var benvit. Den bör då ha kostat omkring 100 kronor, väldigt mycket mer i dagens penningvärde.

Det var min penna, inget jag lånade ut, och inget jag slarvade med.

Men en dag på konfirmationslägret försvann den.

Borta. Sorgligt. Grät.

Men hur gick det till när pennorna förlorade sitt värde?

I helgen var jag på Paperworldmässan i Frankfurt.

På span efter svenska utställare förstås. I en stor monter med tre utställare hittar jag de välkända Ballografpennorna och Ballografs vd Peter Orrgren.

Det är inte många som tänker på det i dag, men Ballograf är svenskt. Företaget har två fabriker, en i Göteborg och en i Filipstad. Där produceras omkring 10 miljoner pennor om året. Hälften går på export till 48 olika länder, hälften säljs på hemmamarknaden för 45 kronor.

Dyrt säger svensken. Andra pennor kostar 25 spänn, så varför lägga nästan dubbelt?

För billigt fnyser den franske varuhusdirektören. ”Så billiga pennor kan vi inte sälja”. Nej, för en penna som bara kostar 5 euro måste vara rena skräpet enligt den franska konsumentens sätt att se. I Frankrike är en penna fortfarande en investering. Man ställer krav på sin penna. Den ska vara snygg, ligga bra i handen, och man ska inte behöva kludda upp den för att få den att funka.

Pennor är inget man strösslar med söder om Öresund. På hela Paperworldmässan hittar jag faktiskt inga ställ med gratispennor.

– Alla de billiga importpennorna som översvämmar Sverige har förstört marknaden, säger Peter Orrgren.

Felet med dem är att de bara skriver 3-400 meter. En Ballograf ska enligt Peter Orrgren kunna skriva 8 000 meter innan den lägger av.

Så berättar han hur dessa kvalitetspennor kan tillverkas i Sverige till så lågt pris. Men det tänker jag berätta om i ett annat sammanhang.

Och så står jag där åter med en benvit Ballografpenna. Den känns välbekant i greppet. Färgen är nästan densamma som den som försvann för så många decennier sedan.

Men den här är dagens version – plasten och bläcket är mycket snällare mot miljön.

Och den skriver mycket finare än de vanliga konferenspennorna.

Jag säger bara det – rör inte min Ballograf!

Hövlighet kan läka sår

Strax före jul deltog jag i Handelsrådets workshop om arbetsmiljö. En av talarna var Dan Hasson, stressforskare. Han delar sin tid mellan KI och ansedda Mayo Clinic i USA.

Han höll en intressant dragning som handlade om att organisationer där medarbetare och chefer är mer vänliga och lyssnande faktiskt är effektivare.

Och att de som jobbar i effektiva organisationer är nöjdare och friskare, eftersom de uppnår sina resultat lättare, då de slipper stångas mot onödiga hinder.

Det här skrev jag om på njus.me:

Seg organisation stressar https://www.njus.me/nyheter/samh%C3%A4lle/0/169515/seg-organisation-stressar?utm_medium=fb?utm_campaign=08d43ff0-a740-4c3b-ae88-9aebfbf410cb&utm_medium=twitter

 

Dan Hasson lyfte fram hövlighet som ett begrepp som borde få en renässans inom svenskt arbetsliv.

Han har i flera år äskat medel för att kunna skapa ett forskningsprojekt där man undersöker hur man kan öka hövligheten inom en organisation, och vad detta i så fall få för effekter på exempelvis sjuktal och trivsel.

Han berättar att många företag har visat intresse, men arbetslivsorganisationer som finansierar forskning har ännu inte nappat.

Nu har jag gjort en intervju med Dan Hasson som kommer att publiceras i Unionens medlemstidning Kollega.

Där berättar han om ett kanadensiskt forskningsprojekt kring hövlighet som fick närmast förbluffande resultat.

Hur definieras då hövlighet?
Forskarna svarar hövligt att det faktiskt inte är deras uppgift att exakt definiera ett hövligt beteende – det kan ju skilja sig mellan arbetsgrupper och kulturer.

Vad som är ohövligt känns igen, även om man under de senaste 50 åren i Sverige fått utveckla hård hud för att inte ta vid sig. Hövlighet blev omodernt 1968. Vi har lärt oss att rycka på axlarna.

Svenskarna är ett ohövligt folk.

Paradoxalt eftersom vi anses konsensusberoende och konfliktundvikande.

”Where did you learn your manners?” fick jag som tonåring höra av amerikanska vänner.

Det handlade inte om att jag var speciellt gåpåig eller burdus – utan om ett mer subtilt sätt att inte se andra.

Jag satt med min Coke utan att fråga min kompis ”would you care fore a sip?”

Om man ska försöka sig på att definiera hövlighet så får man nog börja där:
Att se människor i omgivningen, och att intressera sig för deras behov.

Börja med att hälsa på medarbetare på arbetsplatsen när man dyker upp på morgonen.

Titta på den som pratar, lyssna utan att avbryta och svara vänligt även om man inte håller med helt.

Det mest ohövliga man kan göra är att behandla personer som luft.

Det näst mest ohövliga är att gå igång och argumentera på ett sätt som visar att man vägrar att ta in något av vad den andra säger.

En annan ohövlighetsgren som svenskar excellerar i är oombedda kommentarer.

Man recenserar arbetskamraternas lunchlådor, kommenterar klädval ”vad du är uppklädd då? Ska du på anställningsintervju?” Man kritiserar människors val av semesterfirande ”Flyyyger du?”
Under kommentarerna kan det ligga en monumental aggressivitet, som ofta är omedveten, men som förgiftar stämningen på arbetsplatsen.

Ohövlighet kan få förödande konsekvenser. Att sträva efter ett större mått av hövlighet kan starta en läkande process.

8 funderingar för 2018

Ja, det är hög tid att titta lite på trender för året som ligger framför oss.

När det gäller politik (valår!) världsläge (terrorhot och kärnvapen+infantila/instabila ledare) konjunktur (peakat?) är det inte mycket jag har att tillägga.

Jag tittar lite mer närsynt på handel och marknadsföring.

  1. AI, artificiell intelligens och maskininlärning får stort genomslag – utan riktad marknadsföring är det svårt att nå genom bruset. Kunder förväntar sig personalisering – men med bibehållen integritet. Marknadsförarna satsar stort.

2. Integritet ja, GDPR införs 25 maj. Största nyheten är att kunden äger sin data. Visst kommer många konsumeter att vilja dela med sig för att få tillgång till bra riktade erbjudanden, men det sker på konsumentens villkor.

3. Butiksdöd? Nja… Trista butiker i sämre lägen, trista butiker i bra lägen, bra butiker i dåliga lägen får det ännu tuffare. ”E-handeln knäcker oss”, säger den ena efter den andra och ger upp.

4. Stadskänsla. Köpcentrum är inte längre köptempel utan lever på en mix av service, kultur,nöjen och shopping, med bostäder nära inpå. Städer satsar mer på dygnet-runt-ekonomi och bostäder i centrum. Det som talar för köpcentrumet som mötesplats och nav är att de kan övervakas bättre och upplevas som tryggare.

5. Säkerhet. Insikt om att krafttag kommer att behöva tas mot kriminaliteten för att skydda medborgare och handel ökar. Men det kommer att bli bråk om metoder. Många kommer att försvara socialtjänstens roll och arbetsmetoder, trots dåliga resultat när det gäller att stävja rekrytering till kriminella gäng.Handlare som satsat enorma belopp på skydd kommer att kräva polisiär och legal uppryckning.

6. Cyberkriminalitet. Bedrägerier är mer lukrativt än våld. Det kan till och med bli detta som bryter våldsvågen på några års sikt, snarare än polisiära insatser…?

7. Hållbarhet. Diskussionen om hur handel och distribution av varor ska ske med minsta möjliga klimat- och utsläppspåverkan kommer att ta fart. Bäst att alla ”åker och handlar” eller att alla får hemkört ? Syntetpälstrenden och fleecematerial av petflaskor ifrågasätts. Vi kommer också att få se en del organiska material i större skala, som tyger och produkter av bambu, hampa och träfibrer. De smyger in som ersättare för bomull och polyester klädindustrin.

8. Delningsekonomi. Varför köpa och äga, förvara, försäkra, skatta och reparera, när man kan slippa och bara använda prylarna när de behövs? Redan självklart för unga, men förhållningssättet tas över även av äldre.

 

 

 

 

 

 

Gör varorna odugliga för häleri

Psst! En diskret puff, som knappt märkbar vattenånga binder mannen vid brottet. Han sprang just ut med en trunk full av kosmetika från en butik..

Puffen innehöll märk-DNA. När polisen lyser med UV-lampa på hans ansikte flera veckor senare sitter det kvar och mannen kan bindas till brottet.

Han ingår i ett kriminellt nätverk som ägnar sig åt en lönsam hantering – att göra snabba stölder – ofta fullt öppet inför butikspersonal och kunder. Stöldgodset packas sedan i 20-kiloskartonger och lämnas in hos ett Postnordombud för att skickas till Georgien.

Men nu hade butiken som han, hans kumpaner och likar brukar hemsöka, tröttnat på att ständigt bli av med varor och installerat butiks-DNA.

Nya skyltar var uppe och de kriminella i grannskapet börjar lära sig vad dessa betyder.

Jag träffade för en tid sedan Monica Hallin, som är vd för säkerhetsföretaget Vindico. Hon är en ivrig förespråkare för märk-DNA, som kan användas både till att märka varor så att det syns vem som äger dem, och till att märka personer som stjäl.

Om butikspersonalen uppmärksammar en butiksrånare utlöser de märk-DNA som träffar rånaren. Det sätter sig på kläder, skor, hud, hår och är omöjligt att tvätta bort. Det sitter som berget i veckor, men syns bara om man lyser på det med UV-ficklampor som polis och tull har.

En sprayad rånare smittar stöldgodset med märk-DNA, men varorna kan också vara märkta så att man vet vem de tillhör.

En underökning som Vindico genomfört visar att stölderna minskar drastiskt i butiker som installerat märk-DNA.

Stöldsvinnet minskar med 30 procent, antalet rån halveras – men det bästa av allt är att häleri blir svårare.

– Polis och tull får lättare att identifiera godset, och det blir enklare att nysta upp häleri-nätverken, säger Monica Hallin.

Men det kräver förstås att polisen prioriterar häleribrott.

Monica Hallin framhåller att häleri är förknippat med mycket annan grov brottslighet – kommer man åt hälarna minskar motiven att begå grova rån och stölder i butiker.

Häleri är motorn i tjuveriet

Fundera över vart prylarna tar vägen!

För något decennium sedan talades det mycket om hur butikernas kassor skulle skyddas. Antalet butiksrån med kassan som mål ökade år för år. Åtgärder sattes in. Slutna kassasystem räddade pengarna. Dessutom minskade kontantflödet i takt med att kortbetalningarna tog över.

2013 minskade antalet rån.

Men det var för tidigt att andas ut.

De kriminella hittar nya vägar och brotten ändrar karaktär.

Visst har man snott varor ur butiker i alla tider. Det gamla tillvägagångssättet var att smyga in, se sig om och snika åt sig en packe varor som man gömde i en väska eller under jackan innan man smet ur butiken så diskret som möjligt.

Nog så stora värden kunde försvinna den vägen, men det var en västanfläkt jämfört med dagens situation.

Jag tror det var 2014 jag första gången hörde ordet hockeytrunksrån.

En man jag intervjuade berättade vad han råkat ur för när han var inne i en elektronikbutik en lördagseftermiddag:

”Jag står och pratar med en säljare, när tre mycket storvuxna män kommer inspringande. De har med sig stora väskor och verkar veta exakt vilken hylla de ska rensa. De vräker ner varor och skriker samtidigt att vi ska vara tysta och inte röra oss. Det hela är över på något minut. Säljaren trycker på larmknappen, men rånarna har redan försvunnit i en bil som var … kanske grå?”

Mannen jag intervjuade var själv i säkerhetsbranschen. Det han i detta läge kunde göra var att försöka lugna säljaren som var helt tillintetgjord.

Vad han kunde konstatera var att varken larm, slutna kassor, vänlig uppmärksamhet från säljaren eller något annat som butiksägaren investerat i hjälpte mot denna brutala typ av rån.

Vad ska man göra?
Lås in varorna – så tar tjuvarna med sig yxor nästa gång…

En klokare tanke kan vara att fundera över vart stöldgodset tar vägen.

Att köpa stöldgods är i dag ett ganska ofarligt sätt att öka sin marginal. Både butiker och restauranger gör detta enligt Svensk Handels säkerhetschef Pär Geijer.

Tjuvarna har beställningar från företag både i Sverige och utomlands.

Enligt Per Geijer går färskvaror som kött till restauranger, medan kosmetika, choklad, tuggummi går i 20 kilospaket till utlandet, företrädesvis till Georgien.

Kläder och prylar säljs på nätet, ibland till ovetande privatpersoner.

För att komma tillrätta med rånen behöver man alltså försvåra häleri.

Det finns en metod som kan göra stöldgods mindre attraktivt för hälare.

Mer om detta senare.

Trött kundtjänst kan sabba julen

Helt nyss kom en ny undersökning från Yougov som på uppdrag av affärssystemleverantören IFS kollat hur mycket tid svenska konsumenter lägger på att byta/reklamera julklappar och att försöka få dem att fungera.

De kom fram till häpnadsväckande två timmar och tjugo minuter. Engelsmän och amerikanare är värre – de lägger i snitt långt över tre timmar.

Men kanske ändå inte så förvånande – studien möter en del igenkännande.

Själv har jag sedan mycket lång tid undvikit att ge teknikklappar – om jag inte själv är bombsäker på hur de fungerar.

Trött kundtjänst i juldagarna är något som till varje pris bör undvikas!

Liksom att stå i bytarkön mitt i reakaoset.

Därför bör kläder undvikas om du inte är helt säker på storlek och smak.

Är tröjan en storlek för liten kan man inte vara säker på att den finns kvar i rätt storlek.

För en fridsam jul utan teknikstrul och bytesgnissel håller jag mig gärna till garanterat bekymmersfria klappar:

Sånt som man aldrig kan få för mycket av:

Sjalar, handkräm, handskar om man vet storleken, läckra skålar att vispa eller lägga upp i, mössor, pyjamas, fårskinn, fin olivolja…

Böcker är också bra. Om mottagaren redan har läst den är det bara att tacka och diskret ge den vidare till någon annan.

Garanterar oreklamerbart är välgörenhetsgåvorna:

en get i Afrika, rent vatten, mat, medicin.

En annan idé är att ge ett löfte:

Fika i vårsolen på valfritt myskafé

Biobiljetter+barnvakt

Ja men om julklappspaketet innehåller något man absolut inte vill ha och man inte ids byta – eller prylen är köpt på slutrean i en obskyr butik som redan har bommat – ja då finns det ett alternativ:

Lägg ut den på Tradera eller Blocket.

Eller göm den i den hemliga lådan som rymmer sköna ting för nästa generation att förtjusas eller förfasas över.

IFS vill att handlarna ska rädda vår julfrid genom att satsa på bättre kundtjänst och smidigare bytes och reklamations-rutiner.

Självklart!

Det går aldrig att undvika reklamationer, byten och teknikfrågor.

Minns att ett bra kundbemötande kan ge en kund för livet – medan den som förstört julen för en familj genom att inte ställa upp med adekvat hjälp också blir ihågkommen…

 

Hövlighet till heders igen

 

Ohövliga kunder är ett arbetsmiljöproblem. De kan många anställda inom handeln vittna om.

Var på workshop med Handelsrådet i går. En blandad skara av fackliga företrädare, arbetsgivare och forskare hade samlats till en dialog kring arbetsmiljö i handeln.

Det blev en intensiv dag, med föreläsare och intressanta diskussioner kring runda bord.

Inom handeln verkar problem med otrevliga kunder öka. Det berättade Katrin Dagergren från Svensk Handel.

Det handlar inte bara om ökad brottslighet i form av stöldligor, utan om en allmän arrogans.

Kanske som en följd av digitaliseringen. Kunden är påläst och krävande när hen kommer till butiken och kan uppträda ganska stöddigt. I de digitala kontakterna kan det bli etter värre – en missnöjd kund kan skicka meddelanden med grovt innehåll eftersom man känner sig mer anonym.

Webbutbildningar och kurser i hur man hanterar besvärliga kunder är ett sätt att stärka butiksmedarbetarna.

En av föreläsarna var Dan Hasson, stressforskare vid Karolinska Institutet som också är verksam på Mayo Clinic i Rochester, Minnesota, rankat som USA:s bästa sjukhus.

Hans forskningsfokus är vad som gör  arbetsplatser hälsosamma.

För att utröna vad som skiljer arbetsplatser där människor trivs och presterar väl från arbetsplatser med otrivsel och låg prestation tittar man på beteenden.

Han berättade om en studie där man loggat alla interaktioner mellan medarbetare och hur de bemöter kunder på ett antal företag.

De framgångsrika företagen kännetecknades av en hövlig ton internt.

Man kan tänka sig att detta också smittar av sig på kundkontakterna.

– Om man vill förbättra trivsel och prestation på ett företag är det beteendet som man bör ändra, säger han.

Naturligtvis har det forskats på detta i USA – inte i Sverige.

Dan Hasson berättar om ett sjukhus, ”sjukhus är de mest bittra miljöer man kan tänka sig”, där forskarna analyserade beteendet. Mycket gruff, interna strider, dåligt samarbete, otrivsel som naturligtvis resulterade i suboptimala prestationer.

För att öka trivsel och prestation gällde det alltså att få till en hövligare ton i huset.

Så man började med att införa strikta regler för hur kommunikationen skulle gå till.

Att hälsa på varandra på morgonen, att inte avbryta och tvåla till den som har en motsatt uppfattning, att lyssna, att undvika fult språk och skitsnack kräver träning för dem som länge levt i en bitter kultur.

Därför hölls regelbundna möten under lång tid, där kommunikationsstilen stod i fokus.

Dan Hasson berättade att han under flera års tid sökt forskningsanslag till ett liknande projekt i Sverige.

Men intresset är svalt.

I Sverige ansågs det under den första halvan av 1900-talet fint att vara hövlig och väluppfostrad.

Men någon gång på 1950-talet börjar betydelsen glida – att vara hövlig kom småningom att likställas med att vara hämmad, tillagsinställd och ögontjänaraktig.

1968 kunde man öppet skälla den väluppfostrade för att vara ”borgerlig”.

Inte förrän Magdalena Ribbing under tidigt 90-tal började tala om hövlighet och hyfs som ett smörjmedel i det sociala maskineriet började det vända.

Vägen tillbaka är lång, men det är dags att göra hövlighet till ett honnörsord igen.

Prata med Amazon så fixas allt!

Träffade Patrik Müller på DIBS här om morgonen. Medan vintersolen segade sig upp över hustaken berättade han för ett samlat frukostgäng om vad som håller på att hända i handeln i detta nu:

– Rösten håller på att bli det nya gränssnittet, säger han.

Om du behöver något är det bara att prata med Alexa. Så himla mycket enklare än att hala mobilen ur fickan, söka upp rätt app och knappa in det du vill köpa.

 

Nej då är det mycket enklare att ha en liten burk i köket som svarar på tilltalet Alexa:

– Alexa köp tre liter mjölk! Köp 6 ägg, ekologiska,

köp två a-fil, köp 6 tomater, köp ditt, köp datt!

Alexa svarar: Vill du ha hemleverans?

– JA!

Vilken tid?

– 4 december klockan 19.15

– Hur vill du betala?

– Dra från mitt konto.

Ja ungefär så går det till på filmerna från Amazon.

Det fiffiga är att Amazon tar hela affären.

Amazon har redan en massa kunder i Sverige sedan lång tid,  men det har bara påverkat handeln marginellt. Men nu är de på gång till Sverige enligt många bedömare.

I våras lyckades man övertala damen som ägde domänen amazon.se att släppa den, och nu byggs det något som Amazon kallar datahallar på tre platser i Sverige. Det är Västerås, Eskilstuna och Katrineholm  som får äran och mycket tyder på att det snarare är logistiklokaler som byggs.

Om 5 år väntas 55 procent av Nordamerikas hushåll ha röststyrda burkar att shoppa från.

Svenskarna brukar inte vara sena att hoppa på ny teknik.

Tuffa tider väntar för svenska handlare!