Smarta appar – bot mot IT-frustration

 

Ja, det är titeln på min senaste spaning på trendsajten buzzter.se.

 

I går träffade jag Nordenchefen Carl-Henrik Hallström och Parmesh Subramarian, Nordic Application Services Head på IT-konsultföretaget Wipro.

Wipro är ett indiskt bolag – numera globalt – som utvecklar nästa generations appar. De nya smarta apparna är byggda på maskinlärning. De bygger gradvis upp en erfarenhet av vad användarna försöker göra. I stället för att skicka felmeddelanden till användaren, korrigerar appen sig själv för att kunna utföra det som användaren vill.

Parmesh Subramarian förklarar skillnaden:

– Traditionella appar bygger på manuell interaktion. Användarna besväras kontinuerligt av uppgraderingar som måste installeras, och ju fler manuella manövrar desto större risk för fel. En smart app är medveten om omgivningen, intelligent – den svarar  användaren och korrigerar hela tiden sig själv efter användarens behov.

Det låter som rena drömmen tycker jag. IT-frustration hör annars till avigsidorna med de flesta moderna jobb. En nattlig uppdatering som gått snett kan innebära att en produktiv förmiddag går förlorad eftersom användaren blir tvungen att installera om program och fixa med nya lösenord och försöka minnas något apple-id eller motsvarande.

De nya apparna ska i stället vara självlärande, superintelligenta och med förmåga att anpassa sig efter användaren.

– Fokus ligger på resultat i stället för på själva tekniken, säger  Carl – Henrik Hallström.

Han förklarar att användaren ska slippa bry sig om hur appen fungerar. Den ska bara leverera nytta till användaren.

Parmesh Subramarian förklarar att smarta applikationer inte kan byggas genom att bara nyttja tekninken, det kräver en mer omfattande bild av hur användarna interagerar med applikationer.

Wipro har utvecklat ett strukturerat tillvägagångssätt för att bygga den nya generationen applikationer. Smart Imperatives kallas arbetssättet.

Smarta appar kan också hitta och förebygga eventuella säkerhetshot och läckor.

Carl-Henrik Hallström förtydligar:

– Det är ju ett känt fenomen att när du googlat eller köpt en produkt på nätet, så kommer det en massa annonser på samma produkt eller produkter som kan komplettera ditt köp. Detta sker ju helt öppet och man kan ju irriteras eller uppskatta det. Men exakt samma teknik kan också användas av skurkar. Fast de skickar inte på dig en annons som säger ”Hej – vi har just installerat en spyware som ser alla dina konton och kortnummer”.

En smart app ska hitta läckorna och täppa dem innan du hinner skadas.

Rena drömmen.

 

 

Stör inte kunderna!

Var på Zendesks konferens om Customer Experience i London i förra veckan. 600 deltagare hade anmält sig, men över 800 registrerade sig, så det var trångt.

För nu har ”alla” insett att det enda sättet att behålla sitt grepp om kunden är att hela tiden ge kunden en bättre upplevelse, byggd på att man förstår kundens önskningar och behov.

Ja, många har inte insett förstås. Zendesks högste kommunikationschef Tom Keiser, som jag intervjuade för dagenshandel.se, berättade att han köper fem par jeans om året från ett företag som vet hans storlek och köpmönster, men aldrig tar någon notis om att han är en frekvent kund. Han flyger mellan San Fransisco och Atlanta varje vecka med ett bolag som borde veta vilken plats han föredrar och vad han brukar beställa för dricka, men som aldrig bemöter honom på något sätt personligt. Det har inte uppstått någon relation.

– Den dag en konkurrent dyker upp kommer jag självklart testa deras erbjudande. Speciellt om de lär sig vad jag gillar.

Men det gäller att de gör det smart. Personaliserad försäljning är en konst. Företagets budskap ska inte bli ytterligare en distraktion i en splittrad tillvaro. De som kommuniceras ska vara till omedelbar nytta för kunden.

Mikkel Svane är en av  Zendesks grundare. På  konferensen i London  gav han några regler för framgångsrikt kundbemötande.

Han inledde med att berätta vad man inte ska göra:

–Låt bli att störa kunderna med ovälkomna generella budskap. Genomsnittsmänniskan får 64 budskap om dagen i telefonen – och många får hundratals. I snitt tittar människor på sina mobiler var 12:e minut. Samtidigt tar det 23 minuter att hitta fokus igen efter en störning.

En bra kundrelation byggs enligt Mikkel Svane på tre pelare:

  1. Gör det du sagt att du ska göra. Varje företag har ett slags basalt löfte till sina kunder. Svik aldrig det löftet.

Ett negativt exempel han nämner är den inspelade rösten som säger ”Ditt samtal är viktigt för oss” som kunder möter med ett par minuters intervall vid samtal till kundtjänst.

– Tycker de att samtalen är viktiga ska de bemanna sin kundtjänst, så att folk slipper vänta i 37 minuter på att komma fram, säger han.

  1. Var proaktiv. Ge kunden en pushnotis om att det kan vara dags att köpa hem bläck till skrivaren, att byta batteri i brandlarmet eller att en räkning håller på att förfalla.

– Det är en äkta hjälp till kunden som underlättar vardagen, kommenterar Mikkel Svane.

  1. Tappa inte tråden. Gör kundupplevelsen sömlös. Alla kanaler ska hänga ihop, så att kunden inte behöver dra sitt ärende flera gånger.

–Kontakten med företaget ska vara som att prata med en kompis. Om du behöver berätta vem du är och vad du gör varje gång du träffar en person så utvecklas ingen relation, säger Mikkel Svane.

 

 

 

Ett sommarlästips

På Amazon har jag hittat en memoarbok, skriven av J.D. Vance, en drygt 30-årig jurist. Boken Hillbilly Elegy har blivit en hyllad storsäljare i USA. Den är en stark berättelse om det bortglömda USA som strax efter det att boken gavs ut röstade fram Donald Trump till presidentposten.

Varm skildring av sårig uppväxt

J.D Vance berättar om en uppväxt i USA:s rostbälte, mot bakgrund av sin familjs historia, och med vederhäftig hänvisning till sociologisk, nationalekonomisk och psykologisk forskning.

Författarens familj kommer från Jackson, en liten stad Appalacherna.

Appalacherna befolkas av immigranter främst från Irland och Skottland. Där finns fattigdom och ett kulturellt arv av våld, klantänkande och hårda hedersbegrepp. Den speciella kulturen lever kvar, på gott och ont, bland dagens hillbillies.

J.D. Vance räknar sig själv som en klockren hillbilly. Trots juristexamen från Yale, bra jobb och vackert hem, är han i själ och hjärta en av USA:s fattiga vita.

I sitt förord skriver han att boken kommit till för att han vill berätta hur det känns att röra sig uppåt i samhället, men också att visa på hindren. Inte minst vill han förklara hur han själv, utan att vara det minsta genial, ändå på något sätt lyckats leva den amerikanska drömmen.

Främst handlar det om stöd och goda exempel från den äldre generationen i en storfamiljskultur där en drogberoende mamma med ett vidlyftigt kärleksliv inte lämnas ensam att uppfostra barnen. Innan socialen kommer finns det familj som ser till att barnen klarar sig.

Saftigt och levande beskriver han familjens öden:

I Jackson lever familjen Blanton. Familjen tycks besitta ett ansenligt våldskapital. Yngsta dottern skjuter en tjuv med gevär. Samma flicka blir som 13-åring gravid med grannpojken. Detta par, bokens Mammaw och Pappaw, flyttar till Middletown i Ohio. Mannen får 17 år gammal, outbildad, jobb på stålföretaget Armco. Han avancerar inom företaget och stannar till pension. I tid sammanfaller det med en guldålder, 50-60-70-tal. Armco Steel var största arbetsgivare och höll uppe infrastrukturen av vägar och parker, skolor och annat med donationer. Innevånarna hade god köpkraft.

De yttre ramarna kring Mammaws och Pappaws liv blir medelklassiga. De köper ett hus, Mammaw är hemma med barnen. Men under ytan är de hillbillies. Pappaw dricker, båda har hett temperament, hemlivet präglas av bråk.

Deras barn tar på olika sätt skada. Mellandottern, som blir J.D. Vances Mom, blir med barn och slutar skolan. Vid 19 är hon skild och mamma till en 2-åring, författarens 5 år äldre syster Lindsay. När författaren föds 1984 har Pappaw slutat dricka. Mammaw och Pappaw lever i större harmoni med varandra. De lägger mycket krut på att hjälpa dottern som utbildar sig till sjuksköterska.

Men i Middletown är livet inte vad det varit. Armco är ingen vinstmaskin. Där finns inte garanterat jobb för alla killar som slutar skolan. Ändå resonerar de unga som om deras framtid vore garanterad.

Men för den som inte tar sig vidare är det lätt att hamna i drog- och socialbidragsberoende och detta är en utveckling som kommer att accelerera.

J.D. Vances uppväxt blir inte direkt harmonisk. Han är ett högt älskat barnbarn, mammans två syskon är rimliga personer med ett vettigt familjeliv, men Mom ger sig in i det ena förhållandet efter det andra. Fadersfigurerna kommer och går, och vid varje giftermål adopteras pojken och får byta efternamn.

Författaren skriver att han borde varit predestinerad att i likhet med många av sina jämnåriga hamna i drogberoende, kriminalitet och fängelse.

Faktorerna som håller honom på banan är ändå starkare: Mammaw som förbjuder honom att umgås med kamrater som röker hasch. Pappaw som räknar mattetal med honom och förklarar att okunnig inte är samma sak som ointelligent. Moster som öppnar sitt hem för honom. Klok storasyster, lärare.

I USA har boken blivit rosad för att den ger en förståelse för det amerikanska samhället.

Från höger har den risats för att den påstås förespråka högre socialbidrag, medan den risats från vänster för att den betonar vars och ens personliga ansvar för sina misslyckanden.

Författaren konstaterar i ett efterord att båda läsningarna knappast kan vara sanna.

Han förslår inga konkreta lösningar, men konstaterar att om människor insåg hur deras handlingar påverkar barnens framtid skulle de kanske avstå från att tända till för minsta oförrätt, kasta ut sin partner, fyllköra, fly in i drogrus i stället för att ta ansvar.

På tal om att skolorna i områden där barnens skolresultat är låga skulle få mer pengar berättar han om den termin när hans betyg dalade till bottennivå:

Det var inte skolans fel. Jag gjorde inte läxorna för att jag varje kväll gick emellan när de vuxna bråkade. Det blev svårt att skärma av. Många av mina kamrater hade det likadant.

 

Boken är skriven på en lättfattlig engelska. Den finns att köpa på Amazon.

J.D.Vance

Hillbilly Elegy – A Memoir of a Family and Culture in Crisis

 

Why lean is not mean

Är lean något för handeln?

Ja det beror allt på hur det görs. Från den japanska bilindustrin har  lean produktionkonceptet spritt sig till fler branscher. Olika typer av tillverkningsindustri har länge tillämpat lean-principer. Tankarna har fått fäste inom vården, och nu görs försök inom handeln.

Avarter förekommer. Lean is Mean har många sagt under vägen. Det blir lätt så när man försöker ta genvägar och försöker hoppa direkt till det önskade resultatet:

Effektivisering, kostnadskontroll, nöjdare kunder och bättre lönsamhet.

En fredag i slutet av maj höll Handelsrådet en frukost med KTH-professorn i ergonomi Jörgen Eklund.

Han är en varm förespråkare för Lean – gjort på rätt sätt.

Han varnar för att börja i fel ända:

–Dra inte ner på resurser innan det är ordning på processerna. Dåliga implementeringar leder till problem, säger han.

Det är inte effektiviseringarna som ska ligga i fokus. De projekt som lyckas utgår från en bredare syn på Lean, anser Jörgen Eklund.

Rätt ända att börja i är att analysera vilka problem och störningar det finns i organisationen. Kanske det finns flaskhalsar som gör att vissa moment fördröjs och folk får vänta i onödan, för att kanske sedan tvingas jobba över.

En smidigare process som ger jämnare arbetsbelastning leder till kortare ställtider, mindre stress, troligen till bättre kvalitet eftersom stressade människor begår fler fel.

–Bättre ordning och struktur ger bättre arbetsförhållanden, säger professorn.

Det handlar alltså inte i första hand om besparingar utan om kultur. Det viktiga är att alla deltar. Fokus ligger på processerna, ledarskapet är coachande.

Då kommer effektiviteten automatiskt.

Hur kan det här industritänket tillämpas inom handel?

På Handelsrådets frukost var Saltå Kvarn inbjudna. Produkterna är välkända och finns numera i hela Sverige. Företaget, med kvarn, butik och café har 70 anställda. Företaget köper in råvarorna, ekologiskt odlad säd och grönsaker från ett trettiotal gårdar.

Hanna Wilson och Hilde Lang från Saltå Kvarn berättade om företagets Lean-projekt. Det hade startat i en fråga ”Hur ska vi göra för att sluta slösa”. Företagsledningen hade en känsla av att tid, energi, råvaror och pengar rann iväg i onödan.

Personligen har jag många gånger varit med om hur problem tacklats från andra hållet:

Företagsledningen inser att kostnaderna inte riktigt täcks av intäkterna. Då börjar man panikstoppa utgifter och beordra människor att ta kortare kafferaster. Resebudgeten kapas. Fruktkorgen avskaffas. Medarbetare som slutar ersätts inte utan arbetsuppgifterna fördelas. Stressen ökar.

På en del håll har man mage att kalla detta lean, fastän man definitivt inte är annat än mean.

Saltå Kvarn som är ett värderingsstyrt företag hade en helt annan utgångspunkt – Företaget har som mål att göra jorden och människorna gott. Därför vill man spara på resurser.


Hanna Wilson och Hilde Lang från Saltå Kvarn berättar om företagets Lean-projekt

Hanna Wilson berättade att man började med att trimma organisationen i kvarnen. Eftersom många olika slags mjöl mals är det frekventa ställtider mellan mjölsorterna. Maskiner står still och människor väntar. Med lite smartare organisering minskade ställtiderna från två timmar till 45 minuter i snitt.

Man fortsatte genom organisationen att leta avvikelser. Vilka problem återkom gång på gång för att varje gång få en akutlösning?

Hilde Lang förklarar att lean-arbetet var så genomgripande att alla faktiskt ställde om sitt sätt att tänka. En kundtjänstmedarbetare som varit barnledig i 18 månader sedan projektet startade vittnade om att hon kom tillbaka till ett helt nytt företag. Den dagliga styrningen var mer noggrann, arbetssättet var mer standardiserat. Det låter lite trist – men det medförde tvärtom att alla gjorde ett bättre jobb och trivdes bättre.

Leveransgraden ökade från 93 till 98 procent.

Ett lean projekt initieras uppifrån. Det är nog mycket ovanligt att man underifrån i en organisation lyckas övertyga ledningen om att saker kan göras smartare.

Företagsledningen har en utgångspunkt och en agenda. Om syftet är dolt för medarbetarna blir det garanterat pannkaka. Otrivseln ökar, medarbetare flyr.

På Saltå Kvarn var ledningen hela tiden öppen med syften och mål och involverade alla.

I dag förefaller det självklart att man kommer att fortsätta på samma spår, med ständiga förbättringar.

–Det är inte ett projekt som avslutas, utan det är en total omställning av hela företaget. Ingen vill gå tillbaka till det som varit, säger Hanna Wilson.

Smart att rekrytera nyanlända

För en tid sedan talade jag med Amelie Silfverstolpe på Axfoundation om hur svenska företag försöker lösa de skriande personalbehoven:

–Alla storföretag fiskar i samma vatten. Man anställer personer man känner till. Bland småföretag finns det 72 000 lediga jobb som inte kan besättas eftersom företagarna inte hittar människor med rätt kompetens att anställa.

Samtidigt går kompetenta nyanlända utan jobb eftersom de inte känner någon som kan ge dem den första knuffen in på arbetsmarknaden, konstaterar hon.

Amelie Silfverstolpe är projektledare för Axfoundations program Öppna Dörren.

Det är ett enkelt och smart sätt att skapa kontakter mellan nya och etablerade svenskar.

Hon framhåller att nyanlända har svårt att komma in i samhället och få jobb eftersom de inte känner några svenskar. Eftersom 7 av 10 jobb förmedlas genom kontakter är det viktigt att träffas. Öppna Dörren organiserar olika typer av träffar mellan etablerade svenskar och nyanlända. Det finns fyra inriktningar:

Svenska med baby, för föräldralediga och barn från olika kulturer. Invitationsdepartementet, som går ut på att bjuda hem någon med annan bakgrund på middag, Kompisbyrån, som länkar samman nya vänner med olika bakgrund över en fika, och Yrkesdörren som för samman etablerade och nya svenskar för att bygga jobbrelaterade nätverk.

–Grejen är att det ska vara enkelt. Man binder inte upp sig för mer än en första träff. Det ställs inga krav på att det ska leda till varken jobb eller vänskap, förklarar Amelie Silfverstolpe.

Men ofta händer det något. Mötena har skapat ett socialt sammanhang, de ger möjlighet att träna svenska och många gånger leder kontakterna till jobbrekommendationer.

I samma veva blir jag inviterad till en träff mellan nyanlända akademiker och svenska HR-experter. Initiativtagaren, Sofia Brax, är verksam i Göteborg där hon ordnat ett antal liknande träffar, och nu ordnas den första träffen i Stockholm. Vi håller till i rekryteringsföretaget Headlights lokaler vid Humlegården. Stämningen är härlig. Många av de nyanlända har varit en kort tid i Sverige och de är fulla av planer och målinriktad energi.

En man är ingenjör. Han är fast besluten att lära sig svenska på ett år, söka jobb under tiden och vara redo att börja jobba så fort han avslutat sfi.

Jag säger ingenting för att ta ner hans entusiasm.

Någonstans därute finns det väl något smart företag som inser betydelsen av att få in en hårt motiverad medarbetare.

Ett reportage från kvällen finns här:

https://www.njus.me/nyheter//0/370630/nyanlanda-motte-hr-proffs?utm_medium=fb&utm_source=share

Författaren Per Grankvist är en driven föreläsare som har ett effektivt grepp om de ämnen han behandlar. Jag hör honom på ett seminarium om  #metoo där han ifrågasätter det smarta i att sextrakassera och diskriminera.
– När man tvekar om vilken väg man ska gå är det bra att ställa frågan om det jag tänker göra är smart eller osmart säger han.

Så ställ frågorna:

Är det smart att välja bort personer med långa krångliga indiska namn när man söker it-utvecklare?

Är det smart att välja personer utifrån vilka förutsättningar de har att klara jobbet ?

Är det smart att låta människor vänta i månader på att få börja i undermålig sfi-undervisning och att sedan försörja dem i åratal medan deras yrkeskunskaper ligger i träda?

Är det smart att låta kommunerna sköta sfi-undervisningen när studieförbunden klarar uppgiften så mycket bättre?

Är det smart att ta vara på den drivkraft människor har när de kommer till Sverige – redo att börja ett nytt liv?

Ställ ett antal frågor. Verkställ dem som besvaras med ja.

Nja, att politik skulle utformas på ett smart sätt är väl en utopi – det finns ju så många övervärdiga idéer att ta hänsyn till – men företag behöver ju faktiskt inte fundera över vad som är ”politiskt möjligt”.

De ska agera smart bara för att det är bra för företaget.

Smarta företag strävar efter en långsiktigt hållbar modell så att de kan leva och utvecklas länge.

Då är det naturligt att vara öppen för nya strömningar och idéer och självklart att anställa personer som har kontakt med nya intressanta kundgrupper.

 

New York, New York!

 

Ett skinande nytt köpcentrum på den plats som vid mitt förra besök i staden kallades Ground Zero är målet för söndagens utflykt. Himlen är grå med hotande regnskurar. Med svensk tid i kroppen är man redan mogen för tidig lunch när Westfield slår upp sina portar.

Känslan av katedral är påtaglig

Det är stort och vitt. Volym som en futuristisk katedral, med ett jättestort marmorgolv i mitten och butiker i två plan på sidorna. Fler butiker finns i tornbyggnader omkring. Allt är inte klart.

Denna tidiga söndag är det inte mycket folk här.  Jag börjar spaningen med att se om det finns någon butik som har ett annorlunda utseende och känsla.

Det jag egentligen letar efter är butiker som motiverar kunden att komma till butik i stället för att handla hos en ren e-handel.

 

Sussa en stund hos Casper

En av de första butikerna jag kommer förbi är sängbutiken Casper. Ganska liten, men extremt funktionell. Sängarna är exponerade i små hus med draperier. Här kan man provligga sängen i lugn och ro för att sedan boka den på nätet.

&other Stories, är hemmaplan för stockholmaren. Butiken i Westfield känns välbekant med sin sparsmakade exponering och skandinaviska känsla.  Här finns tydligt fokus på hållbarhet och storytelling.

En glimt av Stockholm?

Uppmaningar till att lämna in sina gamla kläder och tomma kosmetikburkar mot rabatt visar intentionen. Hashtaggen #andotherstories ska användas av kunder som vill berätta om äventyren, bröllopen, festerna eller vardagen i plagg från kedjan. Tanken är att bygga lojalitet och gemenskap kring märket. Den som prenumererar på nyhetsbrevet får rabatt.

Vuxengodis

En godisbutik för vuxna, Sugarfina, tar emot med ljuv, ljusblommig inredning och gummibjörnar med smak av champagne, öl och gröna smoothies. Inte så exotiskt som det låter, basingrediensen är fortfarande socker, men ändå lite speciellt.

Ekologiskt, rent och med eleganta förpackningar. Sugarfina som startade i Beverly Hills av Josh och Rosie Reznik, har blivit en stor succé. På fem år har man öppnat 30 butiker, varav fem i New York. Presentförpackningarna är populära. Den coola möjligheten att skicka candygram, där mottagaren själv får komponera sin presentbox, utnyttjas inte så mycket enligt säljaren.

Om smaken är lite mer vuxen så är priset riktigt vuxet: 6 dollar för en liten burk med gröna björnar och en pyttepåse björnar med ölsmak.

Påfallande på Westfield är att det finns få platser att vila benen, och de få platser som finns är det inte gratis.

Mörk elegant inredning, men ljuset vid speglarna är ändå avslöjande.

Dior som har en elegant butik och salong erbjuder en stunds vila medan hudterapeuten rengör ansiktet och gör en analys.

Mimmi Kamara som förestår Dior-butiken tittar noga och undrar vilket av alla hudproblem som det känns mest angeläget att ta tag i. Raskt plockar hon fram ett antal produkter.

– Det allra viktigaste när det gäller försäljning är att vara fullkomligt ärlig, säger hon.

Den eleganta känslan och det vänliga och professionella bemötandet i Dior-butiken krävs för att kunden ens ska överväga att handla de dyra produkterna.

Nästa plats att vila benen på är Eataly. Den italienska mat&restaurangkedjan har blivit omåttligt populär i New York.

Tidig lunch på Eataly

Två Eataly finns, en uppe i Flat Iron och denna Eataly Downtown. Det mesta känns igen från Eataly i Stockholm, men denna är betydligt större. Eftersom timmen ännu är tidig är det ingen rusning. Svårigheten är att välja i det enorma utbudet av italienska lunchläckerheter.

 

Här kan man välja sin doftfavorit

Spaningsturen fortsätter med en runda på det nedersta planet. En ganska mörk butik i det nordvästra hörnet triggar nyfikenheten. Det visar sig vara en exklusiv parfymbutik, Penhaligons, etablerad i London 1870. Mjuk pianomusik, som det visar sig specialskriven för kedjan, mörka hyllor där alla parfymer finns lättillgängliga, och ett stort bord i brons med hela utbudet att testa och dofta på.

Säljaren, en medelålders man med vänligt ansikte identifierar mig snabbt som en ”Empressa-kvinna” och ber mig testa en doft som är blommig och frisk i toppnoten, där man kan ana något lent inunder.  Ljuvlig.

Efter många år på arbetsplatser med allergiska medarbetare är jag ingen parfymperson, men Empressa lockar.

Jag ser mig om och upptäcker intressanta och dyrbara detaljer i inredningen. Tapeten med fjärilar och påfåglar är exklusiv, skapad av en irländsk konstnär, och nyss nämnda bord kostade enligt mannen i butiken omkring 100.000 dollar.

Han berättar att detta är en butik som kunder gärna stannar länge i, och de som handlar handlar rejält. Särskilt kunder från länder som Saudiarabien och Dubai.

En titt på nätet visar att Penhaligons har en omfattande e-handel och att parfymerna också finns hos andra e-handlare. Så jag kan nog få tag på min Empressa till ett lägre pris.

Men besöket i den skönt mystiska butiken var det som satte mig på spåret.

 

Westfield-mätt beger jag mig mot tunnelbanan.

 

Tvärs över gatan ser jag en butik som är proppfull av folk. Century 21 Deparement Store är en outlet som lockar med saftiga rabatter på främst europeiska märken. Garanterad dragare.

Lågpris drar kunder

Men också en plats som får allt att kännas ospeciellt.

Fint gammalt varuhus

Går in och ser ett varuhus med vacker arkitektur, helt dränkt i rea-skyltar och en röra av klädställningar. Billigt? Ja i alla fall häftigt nedsatta priser.

Så svänger jag om fel hörn och får plötsligt syn på något vackert – varma klara färger som lyser upp den grå eftermiddagen. T2 heter butiken. Här säljs té.

Det var något som lockade…

En indisk mor och hennes vuxna dotter får syn på butiken i samma ögonblick som jag och med ett samfällt förtjust utrop springer de mot dörren. Deras ögon har fångats av ett arrangemang av vackra tekannor, koppar och teburkar.

T2 är ännu bättre än vad utsidan lovar. Konceptet är australiskt. Här finns alla tänkbara typer av té. Från tébuskar och andra växter, ett otal blandningar. Örttéer för olika hälsobesvär, exklusiva téer, påsar, lösté och utensilier för att brygga isté och vanligt té. Vackert porslin.

Vackert porslin

Säljarna bjuder på läskande isté och är beredda att svara på alla slags frågor om té.

Där finns också pedagogiska skyltar som förklarar processerna kring té.

Säljaren, en ung kvinna med rastaflätor berättar att T2 har funnits i USA i tre år, och att det finns 7 butiker i landet. Totalt finns det mer än 200 butiker i Australien, Storbritannien och Singapore.

Webbsidan är supersnygg och lättnavigerad och lovar att skeppa produkterna över hela världen. Även Sverige. Där finns också fantastiska recept på rätter smaksatta med té.

Med mig från besöket på T2 har jag ett lugn som räcker hela tunnelbaneresan upp till Midtown, där favorithotellet ligger.

Det traditionella sättet att se på butiken är ju att det är där handlaren tjänar sina pengar. Men e-handlare som startar butiker resonerar precis tvärtom – butiken är ett skyltfönster – ett sätt att bli populär och boosta sin e-handel.

Spektakulära butiker i väl trafikerade lägen och suverän e-handel borde vara en vinnande kombo.

.

 

Amazon + Wholefoods=Ett lyckligt äktenskap

Ja vissa människor som tycks totalt olika kan komplettera varandra och leva lyckliga i decennier. Kan samma princip appliceras på företag?

Kanske.

Whole Foods var länge en framgång. Ekologiskt och supersunt för bättre bemedlade. Kunder som gärna betalade för premium. Marginalerna var goda.

Men verkligheten älgade i kapp.

Ekologiskt togs upp av fler kedjor till lägre priser. Whole Foods hade visat vägen, men tappade lönsamheten. Blödde. Testade olika knep.

Så kom Amazon som en riddare på en vit springare.

Amazon är så gigantiskt att det klarar lönsamheten på en marginal på 1,5 procent. Det räcker ändå till att kontinuerligt skapa nya tjänster, ny teknik, allt för att leda konsumenterna djupare in i Amazon-världen. Beroendeskapande tjänster, snabb och bekväm leverans av allt du någonsin behöver och kan önska dig.

En viktig komponent saknades dock länge – det mänskliga mötet.

Så öppnades Amazon Bookstore – i dag finns det 16 i USA.

En helt vanlig bokhandel – men med extra digital kraft.

 

Och för ett knappt år sedan köptes sorgebarnet Whole Foods. Över 400 butiker i USA, Kanada och UK.

Ett besök på Whole Foods i dag skiljer sig lite från hur det såg ut och kändes för ett par år sedan.

Whole Foods är inte längre bara för välbetalda kontorsanställda

Jag har i dagarna besökt två butiker i New York, Columbus Circle, som är en gigantisk butik i källarplanet till det köpcentrumet, och en butik i två plan i de lite lugnare kvarteren mellan 2 och 3:e avenyn på East Side.

Amazon gör sig påmint på flera sätt.

Hämta dina Amazon-köp när du ändå ska handla mat

På E57 Street möts man av Amazon’s pick-up skåp direkt vid ingången. Överallt skärmar där man kan kolla pris och får veta hur mycket billigare det är för Amazon Prime-medlemmar. Priserna tycks ha gått ner. Allt är inte heller ekologiskt, eller Organic som det heter i USA. En del produkter är märkta Conventional. Amazon Primemedlemmar får 5 procent i återbäring på inköpen.

 

Amazon gör det billigare att handla på Whole Foods

En skillnad är publiken. Förr sågs inga hard hats, alltså arbetare med hjälm på Whole Foods. Nu syns både byggjobbare och poliser ta en ekologisk morgonfika eller lunch på Whole Foods serveringar.

Kvarterspolisen tar frukost

Ambitionen är påtaglig – sund mat ska vara tillgängligt för alla.

Ambitionen att öka medvetenheten är påtagliga.

Whole Foods har olika program för att sprida kunskap. Man vill inspirera familjer att ge sina barn nyttigare mat, och har tagit en rad olika miljöinitiativ. Så har Whole Foods alltid jobbat, men nu får insatserna turboeffekt genom Amazons lågmarginalstrategi. Även mindre bemedlade får råd.

Så visst har Fina Fröken Whole Foods och Säljar-Nisse Amazon stor glädje av varandra, trots olikheterna.

Moral är ett användbart begrepp

Intervjuade kriminologiprofessorn Per-Olof Wikström för tidningen Skydd&Säkerhet nyligen.

Han är sedan 20 år verksam i Cambridge. Vi talade om det jätteprojekt han leder som handlar om att utröna varför människor begår brott.

Resultaten av PADS-projektet där drygt 700 personer följdes från 12 till 24 års ålder visar att en betryggande majoritet av de unga som växer upp i utsatta områden inte begår brott. Men vissa är mycket brottsaktiva och de börjar tidigt. Vissa begår visserligen en del småbrott i en ålder när de börjar röra sig mer ute utan vuxentillsyn, men de slutar i övre tonåren.

Skillnaderna mellan grupperna består inte i vad som ofta anges som orsaker till kriminalitet – fattigdom, trångboddhet, dåliga skolor, arbetslöshet. Nej, skillnaderna stavas MORAL.

Moral är ett begrepp som svenskar skyggar för. Det för tankarna till Prussiluskor, skenhelighet och moralism. Kanske vi känner oss mer bekväma med ordet ”handlingsregler” alltså en uppsättning regler för hur man beter sig i olika situationer. Vad som är ok, helt enkelt.

Moral är något som man har med sig hemifrån.

Professor Wikström och hans forskarlag gjorde djupintervjuer som visade att ungdomar som hade starka uppfattningar om rätt och fel också var mycket mer motståndskraftiga mot frestelser och kamrattryck.

Han menar att brottspreventiva projekt i bästa fall är verkningslösa om man inte grundar dem i en kunskap, dels om vad som är ett brott, dels om hur de personer som begår brott faktiskt är funtade.

Det handlar alltså om vad som är ok i en familj eller en krets. Vilket beteende som accepteras.

Men vad som är acceptabelt är inte hugget i sten. Samhällets värderingar ändras hela tiden. Förr var det normalt att röka inomhus i närvaro av spädbarn. Det var normalt och accepterat att daska till olydiga barn. Skoldagen inleddes med kristen morgonbön.På vissa arbetsplatser hängde kalendrar med porrbilder. Rökning på krogen var en rättighet. Representationssprit flödade. Miljöhänsyn var för miljömuppar…

Lagändringar, ökad medvetenhet och nu senast #metoo ändrar bilden successivt eller ibland ganska abrupt. Det som var ok i går uppfattas som brottsligt, olustigt eller olämpligt i dag.

Det finns också fall där en djupt rotad moraluppfattning hos en grupp hamnar i total clash med den moral som råder i samhället i övrigt.

Hederskultur  bygger på kvinnans underordning. Enligt denna moraluppfattning anser man sig ha rätt att bestraffa personer som ifrågasätter och  ansluter sig till uppfattningen att flickor har samma värde och ska ha samma frihet och möjligheter som pojkar.

Ett samhälle som skyggar för moralbegreppen har inte en chans att förstå eller göra något åt vare sig kriminalitet eller medeltida hedersuppfattningar.

 

 

 

GDPR förändrar rekryteringsprocessen – gudskelov!

Det är få områden i affärslivet som kommer att förbli opåverkade av den nya datalagstiftningen, GDPR, som träder i kraft den 25 maj i år.

Rekryteringar påverkas. Det hade jag inte tänkt på förrän jag ramlade över ett upprop från rekryteringsföretaget TNG.

Arbetsgivare får genom GDPR mycket större skyldigheter, och arbetssökande mycket större rättigheter. Personuppgifter måste hanteras med mycket större varsamhet än tidigare.

En rekryteringsprocess är bemängd med känsliga personuppgifter. Ta bara de personliga brev som ofta ska beledsaga cv och betyg.

Jag har själv en gång vid en internflytt på ett jobb jag hade, hittat en drös med sådana ansökningshandlingar med cv och personliga brev nederst i en bokhylla, under en stapel med tidskrifter.

Jag känner personen som hade fått jobbet. Det var hen som upptäckte den ganska tjocka högen med handlingar. Förstummade tittade vi på det översta brevet. Skrivet av en person med ett ovanligt namn.

Det hade gått ett par år sedan rekryteringen gjordes. Denna kandidat hade redan tagit några kliv i sin karriär. Brevet var skrivet av en nyutexaminerad person och hade en närmast desperat ton. Jag citerar inte formuleringarna, trots att jag minns dem. För tänk – om någon skulle känna igen uttycksättet skulle det teoretiskt sett kunna utgöra en personuppgift. Jo faktiskt! En personuppgift är egentligen vad som helst som gör det möjligt att identifiera en nu levande person.

Vad gjorde vi då? En dokumentförstörare hade naturligtvis varit rätt ställe att förpassa dem till, men sådan fanns inte.

Eller också borde vi ha rusat in till den chef som hade ansvaret för rekryteringen, daskat luntan i bordet och talat om att hanteringen inte var ok.

Det var faktiskt lagstridigt redan då, mot PUL, även om det inte fanns några kännbara sanktioner.

Men chefen var på sportlov. Så vi smög ner luntan i en låda i en hurts som vi låste.

Vart nyckeln tog vägen vete fåglarna.

Men nu, med GDPR blir det andra bullar!
Vilka regler som gäller för både arbetsgivare och arbetstagare skriver jag om på njus.me:

https://www.njus.me/nyheter//0/332770/gdpr-nbspforandrar-jobbrekrytering?utm_medium=fb

https://www.njus.me/nyheter/samhälle/338262/332823/ny-lag-skyddar-jobbsokare

För övrigt anser jag att de personliga breven borde försvinna ur rekryteringsprocesserna.

 

De göder bara fördomar. Om arbetssökande kan stava går att testa på andra sätt.

 

Tänk om det fanns en Silkka Bar…

Mina mäsströtta ben bara drogs till denna ljuvliga monter med sin dämpade belysning och sammetsmjuka inredning. Den tillhör det holländska företaget Silkka som säljer egendesignade sidenblommor. De är så långt från nordisk minimalism och förnuftig holländsk design man kan komma.

Detta visade sig bara vara en liten del av Silkkas monter som upptog ett helt kvarter på mässan.

I baren bjöds bubblande drycker av olika slag och jag kom i samspråk men Silkkas svenska agent, Helena Kolhäger.

Hon är florist, har en vanlig blomsterhandel, men har också blivit svårt förälskad i sidenblommor.

För den som associerar konstblommor med  sorgliga plastpelargoner på långtradarfik från 70-talet är Silkka en uppenbarelse. Blommorna ser levande ut fast mer perfekta än vanliga snittblommor. En del är naturtrogna avbildningar av blommor som förekommer i trädgårdar och i naturen, andra är mer fantasiblomster, något man kan hitta på ett gardintyg.  Kopparglänsande blad, guld- och silverlöv finns att fullkomna buketterna med.

I hotellobbys och på restauranger kan man hitta dem, inte så ofta i Sverige som i andra länder. Och de är inte vanliga i svenska hem.

– Lite synd att svenskar inte vågar så mycket, säger Helena Kolhäger. Hon drömmer om att silkesblommor ska bli stort också i Sverige. Både i offentliga miljöer och i privata hem.

Själv njuter jag av den intima stämningen på Silkka-baren och tänker att om det fanns en sådan centralt i Stockholm skulle detta vara ett givet häng för mig och mina vänner.

En drink före teatern eller festen.

En skön miljö för AW eller ett ställe att landa efter en kulturupplevelse när man ännu inte riktigt vill ta tunnelbanan hem.

Varför inte kombinera bar med showroom? På dagen serveras alkoholfritt, ges rådgivning och görs beställningar och på kvällen är det stockholmarnas mötesplats och vattenhål.

Någon som känner till lämplig lokal?