När vanliga konsumenter begår miljöbrott

PARADOX. Svenska konsumenter privatimporterar farliga elprodukter, leksaker som innehåller giftiga ämnen och prylar som är trasiga redan när de landar i Sverige. Samtidigt pratar vi om hållbarhet, plastbantning och klimatskam…

Häromdagen lanserade Handelsrådet sin rapport ”Digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar”, som kartlägger rättsläget kring plattformar som säljer till EU från tredje land.

Ruggig läsning

Rapporten visar att många av de varor som strömmar in via handelsplattformar som Alibaba och Wish, som inte lever upp till EU:s produktsäkerhetskrav. Konsumenten omfattas inte heller av EU:s konsumentskydd. Det är i princip omöjligt att reklamera eller få rättelse.

Detta är helt lagligt. Ännu så länge.

–       Det går inte att förbjuda plattformarna att sälja skräp, eftersom de enligt EU:s e-handelsdirektiv från år 2000 endast är förmedlare, säger rapportförfattaren advokat Robert Heimdahl, Cirio Advokatbyrå.

Lite mer om hur detta hänger ihop har jag skrivit i en artikel på ITRetail:

Och här är länken till själva rapporten:

http://handelsradet.se/wp-content/uploads/2019/04/Digitala-marknadsplatser-och-ehandelsplattformar.pdf

Höga ambitioner

I förra veckan var jag på ytterligare ett intressant möte.

Svensk Handel presenterade sin hållbarhetsrapport för 2018. Den visar att svenskarna tycks ha blivit väldigt mycket mer måna om hållbarhetsfrågor under 2018 – och att handlarna verkligen hänger på och intensifierar sitt hållbarhetsarbete.

De ser hållbarhet som lönsamt både i det korta och i det långa perspektivet.

De vill ha superkoll på hela leverantörskedjan.

För den som vill få mer detaljer finns ett referat av mötet i mitt föregående blogginlägg.

1400 handlare och mer än 1000 konsumenter hade tillfrågats.

Konsumenternas attityder har undergått en signifikant förändring.

Men går de från ord till handling?

Samtidigt som konsumenterna anser det enormt viktigt att handla hållbart inom skönhet/hälsa (78 procent) Kläder, skor och accessoarer (76 procent) och mer än 70 procent anser det väldigt viktigt att välja leksaker utifrån hållbarhetskriterier, så väller det in leksaker och modevaror från kinesiska handelsplattformar som är både giftiga, brandfarliga och som dessutom går sönder snabbt och bidrar till ett giftigt sopberg när de slängs.

Det är privatpersoner som klickar hem de här varorna – är det en helt annan kategori människor än de som har svarat på Svensk Handels enkät?

Eller ger människor pk-svar i enkäter och tvärvänder när de hittar billiga erbjudanden…?

Axfoods hållbarhetschef Åsa Domeij var med på mötet för att kommentera rapporten. Hon menar att människor många gånger har höga ambitioner, men att de inte har så lätt att leva upp till dem.

Så visst kan det vara samma personer som letar hållbarhetsmärkta varor i dagligvarubutiken som klickar hem en snorbillig leksaksbil från Wish.

Det är ju miljöbrott. Inför sanktioner!

Åsa Domeij har också funderat en del kring hur kunderna är funtade.

–Tror de att det finns något slags högre makt som ser till att varorna är ok?

Hon betonar att det inte alls är fel med kinesiska varor. 

– Axfood har kontor i Kina och importerar massor av varor som uppfyller alla EU:s krav. De skeppas hit i containerfartyg medan det enskilda konsumenter e-handlar flygs hit, säger hon.

Men de kinesiska plattformarna är ett problem. Inom EU börjar man fundera på att strama upp e-handelsdirektivet.

Åsa Domeij har ett mer radikalt förslag:
– Gör stickprovskontroller och inför en miljösanktionsavgift för privatpersoner som för in otillåtna varor i EU. Gör det dyrt precis som för importörer och detaljister som har otillåtna varor i sina lager och butikshyllor, säger hon.

För strängt taget är det ju ett miljöbrott att köpa in blyhaltiga leksaker, klänningar med giftiga färger och mobilladdare som börjar brinna när de används. Även om det i dag inte finns några sanktioner.

För att inte tala om hur dumt det är att flyga skräp över halva jorden.

Sveriges grönaste varumärken utsedda

Strategikonsulten Differ har presenterat sin årliga ranking Sveriges grönaste varumärke.  Den är byggd på svar från 1000 svenska konsumenter i åldrarna 18–74 år om hur de uppfattar svenska varumärken.

 

Undersökningen bygger dels på hur konsumenterna rankar 100 varumärken i nio olika kategorier, dels på fritextkommentarer.

 

Clara Boëthius är en av de ansvariga bakom rankingen. Hon berättar att metoden har förfinats i år. De ställer fler öppna frågor och använder ett textanalysverktyg på fritextdelen, något som ger djupare insikter än tidigare.

– En stark trend är att kunderna förväntar sig allt mer av varumärkenas hållbarhetsarbete och samtidigt är de mer kunniga och mer misstänksamma. De litar inte helt på märkningar, går inte på enkla koder utan ifrågasätter om exempelvis ekologiskt är det bästa klimatvalet, säger hon.

Hon framhåller att många upplever det mycket svårare att välja rätt och att varumärkena borde se stora möjligheter i att förenkla valen för sina kunder.

Årets vinnare är Ica. Dagligvarujätten har skapat stor trovärdighet kring sitt miljöarbete, som är den parameter som Differ mäter, men Icas marknadschef Gunilla Asker förklarar att Ica har en bredare syn på hållbarhet. Det handlar både om att minska miljöbelastning, om social och ekonomisk hållbarhet.

Hon berättar om en rad samarbeten och projekt både på central- och lokal nivå.

–Miljö och hälsa hänger ihop, säger hon, och berättar om satsningen på rosa produkter som samlade in 46 miljoner till Cancerfonden under oktober, och om ett lokalt initiativ där pensionärer i Järbo får låna en buss för att åka och veckohandla tillsammans.

Matsvinn är en fråga som engagerar. Initiativet Matlådans Dag den 23 mars ska öka medvetenheten om hur man kan ta vara på rester, och projektet Rescued Fruit går ut på att tillverka juice och marmelad av skadad frukt som annars skulle ha slängts.

–En av fyra matkassar slängs. Med tanke på att livsmedelsproduktion har stark påverkan på klimat och miljö är det oförsvarbart, anser hon.

Det finns 1300 Ica-handlare i Sverige, som alla är fristående. Gunilla Asker menar att det lokala engagemanget hos de enskilda handlarna som skapat det stora förtroendet:

–Det känns extra bra att det är kunderna som utsett Ica till Sveriges grönaste varumärke, säger hon.

 

Differ utser också vinnare i nio olika kategorier:

Sveriges Grönaste klädmärke:

Polarn&Pyret

Sveriges Grönaste bank:
Coop

Sveriges grönaste bilmärke:
Tesla

Sveriges grönaste apotek:
Apoteket

Sveriges grönaste när kunderna själva får välja:
Änglamark

Sveriges grönaste nyproduktion av bostäder:

HSB

Sveriges grönaste transportföretag:
SJ

Sveriges grönaste energiföretag:
God El

Sveriges grönaste snabbmatskedja:
Max

 

Engångsförpackningar=hållbart?

Britternas kaffekonsumtion stiger. Det dyker upp nya Coffee Shops i snart sagt varje hörn på High Street i städer och byar.  De genererar tonvis med skräp i form av engångsmuggar.

–Inget problem, säger Richard Ali. Han är hållbarhetschef på Huhtamaki, som är en global tillverkare av engångsartiklar.

– Det är tvärtom gynnsamt för miljön, för det sociala livet och för ekonomin. De tre ben som allt hållbarhetsarbete måste vila på, säger han.

Hur hänger det ihop?

Engångsartiklar, speciellt de av plast, pekas ofta ut som en stor fara för jordens välmående. Om ganska få år kommer det att finnas med plast än fisk i haven om vi fortsätter att vräka plastskräp i floder och drälla trasiga flipflops, petflaskor, juicepaket, påsar och muggar på stränder för tidvattnet att ta hand om. Bohuskusten får ta emot sisådär 800 ton skräp från Europa varje år. En stor andel av detta är engångsförpackningar.

Vad göra?

EU ropar på förbud. Storbritannien vill införa en extra skatt på engångskaffemuggar. Plastpåsar och sugrör av plast förbjuds i allt fler länder.

Richard Ali talar med en helt annan röst:

– Bra engångsförpackningar är en förutsättning för att livsmedel ska gå att transportera långa sträckor. De gör livet bekvämare. Coffee Shops har blivit populära för att de tillför något positivt i vardagen. Dessutom ger de jobb. Den föreslagna skatten skulle minska konsumtionen och därmed antalet arbetstillfällen med kanske 10 procent, säger han.

Hur engångsmuggar kan vara bra för miljön förklarar han med att Huthamaki tillverkar sina muggar av papper som har en tunn plastbeläggning för att vara täta. Det går åt en del träd, men för varje träd som skördas i finska skogar sås tre nya. På så vis motverkas avskogning och därmed sammanhängande klimatförändringar.

–Lösningen är inte förbud, utan smartare förpackningar, i bättre material, producerade under goda förhållanden, och att man bygger upp en infrastruktur för att ta hand om avfallet, säger han.

Avfallet är guld om saker produceras på rätt sätt så de kan tas om hand och bli till nya produkter, energiåtervinnas eller komposteras.

Richard Ali talar initierat om olika typer av förpackningsmaterial och deras särskilda egenskaper.

Det finns material som går att återanvända många gånger, material som är lämpliga för direkt kontakt med mat, material som kan komposteras och material som är bra att energiåtervinna. Olika material fungerar på olika marknader beroende på hur infrastrukturen är uppbyggd. Det finns inte en metod som fungerar lika bra överallt, och därför menar han att det direktiv som EU förbereder – det som nu kallas Single Use Packaging proposal – knappast kommer att stödja en hållbar utveckling.

Förslaget går bland annat ut på att EU:s medlemsstater ska verka för att minska konsumtionen av ”food containers” och engångsmuggar, att bestick, tallrikar, drinkpinnar och sugrör av plast i princip ska försvinna, samt ett utökat producentansvar för en rad produkter.

På EU-nivå är man också väldigt förtjust i materialåtervinning och återbruk i stället för engångsprodukter.

Richard Ali är måttligt imponerad.

– Politiker och tjänstemän vill gärna hitta enkla lösningar på komplexa problem. Det är inte så enkelt som att plast är dåligt och ”naturliga” material per automatik är mer hållbara.

Allt som återanvänds måste diskas och tvättas. Gör man en redig LCA, livscykelanalys, på produkterna kan man bli överraskad av resultatet. Som nyligen när en analys visade hur mycket tygpåsar av ekologisk bomull behövde användas för att bli mindre miljöbelastande än engångsplastkassar.

På Huthamaki jobbar man i stället hårt för att göra förpackningar och muggar både säkra, lättare att materialåtervinna, lätta att energiåtervinna, alltså elda med i värmeverk, eller kompostera.

På frågan om vad politiker och företag kan göra på sikt för att stödja en hållbar utveckling är Richard Ali glasklar:

– Politiker, myndigheter och företagare bör sätta sig ner och analysera vilka metoder som passar bäst på den lokala marknaden och bygga en robust infrastruktur för att ta hand om avfallet.

Han framhåller att det är statsmakternas ansvar på samma sätt som de har ansvar för vägar och elförsörjning.

– Sverige har ett mycket bra system för att energiåtervinna hushållssopor säger han och framhåller att det är en modell som borde spridas till länder med energibrist:

– I Indien och många afrikanska länder skulle energiåtervinning av engångsförpackningar och andra hushållssopor kunna ge säkrare elförsörjning, vilket skulle gynna både industri och hushåll och bidra till tillväxt och välstånd, säger han.

I andra länder fokuserar man mer på kompostering.

”Komposterbart” betyder inte att produkterna bryts ner snabbt i den vanliga trädgårdskomposten, eller om de slängs i naturen. Det krävs industriella anläggningar som under hög värme omvandlar förpackningarna till matjord.

En annan viktig uppgift är att förmedla kunskap till befolkningen så att folk faktiskt förstår att de inte ska dumpa skräp i naturen.

–Många hundägare tror att bajspåsarna de plockar upp jyckarnas lämningar i försvinner i naturen eftersom det står ”biologiskt nedbrytbar” på påsen. Men om man kastar påsen i en buske ligger den där i åratal!

 

Det finns mycket mer att säga om detta.