Hövlighet kan läka sår

Strax före jul deltog jag i Handelsrådets workshop om arbetsmiljö. En av talarna var Dan Hasson, stressforskare. Han delar sin tid mellan KI och ansedda Mayo Clinic i USA.

Han höll en intressant dragning som handlade om att organisationer där medarbetare och chefer är mer vänliga och lyssnande faktiskt är effektivare.

Och att de som jobbar i effektiva organisationer är nöjdare och friskare, eftersom de uppnår sina resultat lättare, då de slipper stångas mot onödiga hinder.

Det här skrev jag om på njus.me:

Seg organisation stressar https://www.njus.me/nyheter/samh%C3%A4lle/0/169515/seg-organisation-stressar?utm_medium=fb?utm_campaign=08d43ff0-a740-4c3b-ae88-9aebfbf410cb&utm_medium=twitter

 

Dan Hasson lyfte fram hövlighet som ett begrepp som borde få en renässans inom svenskt arbetsliv.

Han har i flera år äskat medel för att kunna skapa ett forskningsprojekt där man undersöker hur man kan öka hövligheten inom en organisation, och vad detta i så fall få för effekter på exempelvis sjuktal och trivsel.

Han berättar att många företag har visat intresse, men arbetslivsorganisationer som finansierar forskning har ännu inte nappat.

Nu har jag gjort en intervju med Dan Hasson som kommer att publiceras i Unionens medlemstidning Kollega.

Där berättar han om ett kanadensiskt forskningsprojekt kring hövlighet som fick närmast förbluffande resultat.

Hur definieras då hövlighet?
Forskarna svarar hövligt att det faktiskt inte är deras uppgift att exakt definiera ett hövligt beteende – det kan ju skilja sig mellan arbetsgrupper och kulturer.

Vad som är ohövligt känns igen, även om man under de senaste 50 åren i Sverige fått utveckla hård hud för att inte ta vid sig. Hövlighet blev omodernt 1968. Vi har lärt oss att rycka på axlarna.

Svenskarna är ett ohövligt folk.

Paradoxalt eftersom vi anses konsensusberoende och konfliktundvikande.

”Where did you learn your manners?” fick jag som tonåring höra av amerikanska vänner.

Det handlade inte om att jag var speciellt gåpåig eller burdus – utan om ett mer subtilt sätt att inte se andra.

Jag satt med min Coke utan att fråga min kompis ”would you care fore a sip?”

Om man ska försöka sig på att definiera hövlighet så får man nog börja där:
Att se människor i omgivningen, och att intressera sig för deras behov.

Börja med att hälsa på medarbetare på arbetsplatsen när man dyker upp på morgonen.

Titta på den som pratar, lyssna utan att avbryta och svara vänligt även om man inte håller med helt.

Det mest ohövliga man kan göra är att behandla personer som luft.

Det näst mest ohövliga är att gå igång och argumentera på ett sätt som visar att man vägrar att ta in något av vad den andra säger.

En annan ohövlighetsgren som svenskar excellerar i är oombedda kommentarer.

Man recenserar arbetskamraternas lunchlådor, kommenterar klädval ”vad du är uppklädd då? Ska du på anställningsintervju?” Man kritiserar människors val av semesterfirande ”Flyyyger du?”
Under kommentarerna kan det ligga en monumental aggressivitet, som ofta är omedveten, men som förgiftar stämningen på arbetsplatsen.

Ohövlighet kan få förödande konsekvenser. Att sträva efter ett större mått av hövlighet kan starta en läkande process.

Författare: Dagmar Forne

Dagmar Forne, journalist med mångårig erfarenhet och djupa kunskaper om handel.

En kommentar till “Hövlighet kan läka sår”

  1. Intressant och tyvärr stämmer det. Svenskar är ohövliga, många gånger ointresserade av sin omgivning och fäller kommentarer med en underton av missunnsamhet. Varför?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *