Matutbudet drar kunder till köpcentrumet

Temat för årets köpcentrummässa MAPIC i Cannes var F&B. Alltså food&beverage.

Träffade Richard Bergfors, vd för MAX som för tredje året står på mässans övre plan.  Max-gänget är här för att träffa fastighetsägare och nya  franchisetagare, och han beskriver ett slags islossning jämfört med tidigare år:

– I år pratar alla om mat och dryck. Tidigare fick restaurangeroch caféer i köpcentrumen  kanske fem procent av ytan, och nu talar fastighetsägare om att de vill ha 20-25 procent måltidsutbud, säger han.

Han berättar att han haft massor av inbokade möten, och intresset för bolaget har ökat eftersom de nu finns i fler länder än tidigare. I september öppnade man i Polen och där väntas expansionen gå blixtsnabbt. Sverige, Norge, Danmark och Mellanöstern är deras övriga marknader.

Mässarrangören MAPIC lanserar en ny mässa som helt kommer att handla om mat och dryck. Den kommer att gå av stapel i Milano i maj nästa år, och anledningen till att F&B får en egen mässa är att man kommit fram till att kunder som äter tillbringar 27 minuter mer i köpcentrumet, och att de genomför 18 procent fler transaktioner. Måltidsutbudet kan öka lönsamheten rejält med andra ord.

I Asien räknar JLL med att de köpcentrum som byggs framöver kommer att använda 40 procent av ytan till matställen, medan man i Europa planerar för 10 -15 procent, men många talar om uppåt 20 -25 procent.

Adam Griffin på fastighetsutvecklaren JLL menar att marknaden för måltider i köpcentrum blivit mycket mer mogen och att det nu är dags för aktörerna att bli mer analytiska, segmentera och tänka mer på  hur kundernas behov förändras under dagen.

Såg en del trevliga nya koncept på mässan. Mer om detta kommer jag att skriva för januarinumret av tidningen Fastfood.

Är det ens relevant att tala om köpcentrum?

Världen har vänt ryggen åt de traditionella koncepten -nu är det nya typer av  mötesplatser som gäller.

På MAPIC, den stora mässan i Cannes, Frankrike där jag befinner mig just nu träffade jag Don Ghermezian, Triple 5 group, som är i färd med att bygga USAs mest spektakulära ”köpcentrum” eller vad vi ska kalla det,  5 minuters väg från Manhattan.

The American Dream:

55 procent häftiga upplevelser i form av vattenland, akvarier, skidbacke  där man kan testa sin utrustning innan man köper, Cirque de Soleil…U name it. allt med uppgift att locka till shopping, som ändå kommer att stå för 45 procent av omsättningen.

Mer om hur tankarna går, och om hur denna familj på några decennier skapat de mest framgångsrika köpcentrumen på den nordamerikanska kontinenten – West Edmonton Mall och Mall of America kan jag berätta framöver.

Träffade också Jace Tyrrell, vd för New West End Company, som är navet i en sammanslutning av fastighetsägare och högprofilerade detaljhandlare som har till uppgift att få världen att åter förälska sig i West End, i shoppinggatorna kring Bond Street, Regent Street och Oxford Street.

Inte minst viktigt med tanke på Brexit – men också för att britterna själva ska dras till London.

– Där har alltid funnits fantastisk shopping, men infrastruktur, gatumiljö, kommunikationer och totalupplevelse har varit eftersatt. Hållbarhetsfrågorna lågprioriterade:

– Tänk bara på allt s k r ä p vi har på gatorna i brittiska städer, säger Jace Tyrrell.

2020 kommer allt vara annorlunda.

Detaljer om detta kommer jag att skriva om i ett annat sammanhang.

Tankar om köpcentrumets nya roll

Träffade Marcel Kokkeel på Citycon alldeles nyss. Han är vd för det finskgrundade numera nordiska fastighetsbolag som investerar hårt i de stora befolkningstäta områdena främst i Finland, Sverige och Norge.

– I Skandinavien finns de mest snabbväxande städerna i Europa, så det är helt naturligt för oss att ha vår tyngdpunkt där, säger han.

Citycon hamnade på min radar för ett antal år sedan som det bolag som låg bakom förvandlingen av gamla sunkiga Liljeholmen till ett levande och intressant område. För 4 år sedan köpte bolaget Kista Galleria, och nu står Globen på tur.

– Globen är suveränt välbeläget men ett uselt köpcentrum, säger han och beskriver shoppingcentret som en kåk med fyra baksidor. Otroligt otillgänglig.

– Vi tänker göra det till ett levande stadsdelshjärta där allt som invånarna runt omkring behöver, säger han.

Han ger mig ett tydligt recept för vad ett riktigt bra köpcentrum ska innehålla och hur man ska disponera ytorna för att skapa ett koncept som håller i både hög och lågkonjunktur.

Men det tänker jag skriva en bra artikel om. En liten hint – det gäller att få in viktiga samhällsfunktioner ihop med detaljhandeln för att lyckas.

Obändig tro på nya köpcentrum

Youtubefilmer på döda shoppingcenter i USA till trots, i många delar av världen är tron på köpcentrum obruten. Men det gäller att bjuda på mycket mer än billiga varor.

En personlig upplevelse som speglar utvecklingen:
För 20- 30  år sedan när jag själv hade små barn var den stora köpladan i grannskapet, Täby Centrum, det värsta ställe man kunde släpa barnen till en ledig dag. Trångt, lätt att tappa bort barnen, hopplöst att vänta på den som skulle prova skor.

Nu är MOOD Stockholm platsen där jag möter barnbarnen och deras föräldrar för lunch – god mat, bra musik för små toddlers att hoppa till, mycket att titta på, ytor att röra sig på. Rent. Inget krav att handla, men så lätt att glida förbi Sprall eller Newbie och köpa en liten tröja.

Påfallande är att det sällan är något barn i detta latte-mammehak som är riktigt olycklig och skriker.

Just nu befinner jag mig på MAPIC i Cannes där hundratals fastighetsägare och detaljhandelskedjor möta för att visa upp fräscha och kommande projekt. Tron på köpcentrumens dragningskraft är obändig trots e-handelns framgångar – ja kanske ännu större. För i stället för de lågkvalitativa interaktioner som gamla tiders köplador erbjöd bjuds här nu vackra och roliga miljöer, kultur, restauranger, underhållning och en bra neutral plats att mötas.

Om fem minuter har jag min första intervju för dagen. Jag träffar Citycons vd Marcel Kokkeel.

Vill gärna höra hur de möter den stigande e-handeln och den minskade lusten att gå i butiker.

 

Tänk om högmarginalvarorna försvinner från matbutiken?

Hört talas om Delitea?

Namnet låter som något baserat i Morgongåva och mycket riktigt har bolaget samma adress som  logistiksuccén Apotea som vänt upp och ner på apoteksmarknaden med sina låga priser och sin suveräna logistik.

Delitea handlar som namnet antyder om mat. Men det är inte färskvaror, utan allt det andra goda vi bär hem från matbutiken – ostkexen, olivoljan, fikonmarmeladen, de soltorkade tomaterna, pastan och andra konserverade och hållbara produkter.

Mötte häromdagen en bekant som talade lyriskt om Delitea:

– En perfekt tjänst, menade han. Jag beställde hem varorna till klockan 9.15 en torsdagskväll och 9.14 stannade bilen nere på gatan. De får mitt fortsatta förtroende. Priserna var bra, och det är ju varor som det är skönt att slippa släpa på.

Ja, eftersom Delitea utnyttjar den logistik som byggts kring Apotea är det en naturlig utveckling.

Amazonvarning – en spelare som använder sina konkurrensfördelar –bra logistik och stort kundförtroende till att bygga på med allt fler varugrupper.

Delitea kan sälja billigare än butiken och ändå tjäna pengar.

Ännu så länge knaprar Delitea bara lite i kanten. Men tänk om en stor andel av befolkningen börjar köpa de tunga kolonialvarorna på nätet och nöjer sig med att handla färskvaror i matbutiken.

De eländiga färskvarorna som måste hanteras med största omsorg, men som ändå ger en massa svinn. Tomaterna ruttnar, kött och mjölk har kort hållbarhetsdatum. I matsvinndebatten nämns svindlande siffror på hur mycket av den mat som produceras som faktiskt kasseras innan den ens hamnar i kundens varukorg. Mycket försvinner i butiksledet och detta gör färskvarumarginalerna mycket tunna.

Marginalerna på kaffe och chokladkakor är betydligt bättre så de varorna behövs för att hålla lönsamheten i dagligvaruhandeln.

Ifall man extrapolerar utvecklingen – bara som ett tankeexperiment, kan man föreställa sig att färskvaruförsäljningen kommer att ske i mer exklusiva saluhallar eller på marknader och de vanliga matbutikerna går under. Färska råvaror blir en exklusivitet som tillhandahålls av specialiserade aktörer till höga priser.

Fast dagligvaruhandlaren kan ju lösa svinnproblemet genom att laga färdigrätter av grönsaker som börjar bli rynkiga och grytbitar som är på väg att gå ut.

En smarrig gryta av det som annars blivit svinn kan ju säljas med en hyfsad marginal eftersom det blir ett bekvämt alternativ för kunden.

 

Blockkedjan skyddar integriteten

 

Det finns en viktig aspekt på blockkedjetekniken som jag kom att fundera mer kring nyligen, när jag pratade med Magnus Kempe på Kairos Future och Jan Lundequist, som är expert på betallösningar på teknikföretaget Nets.

Konsumenter och handlare vill ofta att produkter ska vara spårbara – man vill veta var och hur varan producerats, att den innehåller det man förväntar sig och att varken djur eller människor farit illa under produktion och transport.

Men det kan vara svårt att uppnå transparens om inte alla leverantörer i kedjan har lust att dela med sig fritt av det som de inte vill att deras konkurrenter ska få veta.

Magnus Kempe framhåller att en av de stora fördelarna med blockedjor är att de skyddar de medverkandes integritet.

Det går nämligen att vara anonym med delar av datan till exempel vem som genomför en transaktion eller varifrån transaktionen görs.

– Det finns en frihetsgrad i att de som ingår i blockkedjan kan välja vad som ska vara publikt och vad som ska vara dolt. Möjligheten att vara anonym gör att man kan uppnå spårbarhet  med full integritet, säger han.

Jan Lundquist har arbetat med betallösningar under hela sitt yrkesliv. Han jobbar i dag på betalkoncernen Nets, och han förklarar att Nets ”experimenterar, skapar och inkluderar olika koncept för blockkedjetekniken”. Han ser på blockkedjeteknik som ett samlingsbegrepp för ett antal byggstenar som ingår i moderna transaktionssystem.

– Bitcoin är bara en applikation av publika blockkedjor, säger han.

Han framhåller att det största värdet med tekniken ligger i att det går att lita på att allt går rätt till i en kontext där inte alla medverkande känner och har förtroende för varandra.

– Det data som har spelats in från början går inte att förvanska, så förutsett att en produkt verkligen registrerades rätt från början, exempelvis att potatisen är ekologisk, så kan man lita på att det är ekologisk potatis som levereras.

Han berättar att Nets tillsammans med det danska Tull och Skatteverket har initierat ett projekt där man tittar på dokumentation kring bilar. Syftet är att man ska kunna veta allt som har hänt med en bil – alla reservdelar, slitage och transaktioner, ägare och justeringar.

Ja bilen är ju en knepig produkt – hur många avslöjanden har inte gjorts genom åren av märkesverkstäder som tar betalt för service och reservdelsbyten som inte genomförts, bilar som säljs med felaktig mätarställning eller som varit krockade.

Det skulle kunna gå att samla in data på allt och få en fullständig historik på bilen om man vill.

Om man vill ja.

Det är klart att det inte går att prata om blockkedjor utan att till sist landa i ett resonemang kring bitcoin.

Jan Lundquist förklarar att bitcoin skapades med tanken att vara en säker men helt anonym digital valuta. Precis lika anonym som mynt och sedlar i den fysiska världen. Man behöver alltså inte berätta vem man är när man gör en transaktion.

Precis som kontanter har bitcoin fått en skumraskstämpel – sist hörde vi ju att personerna bakom pensionssvindelbolaget Allra stuckit undan pengar genom att köpa bitcoins. Omöjliga att spåra.

I dag tittar flera länder på möjligheten att skapa virtuella varianter av de nationella valutorna.

– Det ska bli spännande att se om de projekten landar i anonymitet – eller om man kommer att behöva identifiera sig för att genomföra en transaktion. För om allt finns inspelat då går det att få fullständig koll på alla transaktioner som görs, säger han.

Det är värt att fundera över.

Själv ryser jag vid tanken.

Se affärsfördelarna med GDPR!

Att nöja sig med en miniminivå för att slippa böter är ingen vettig strategi när det gäller att möta GDPR-kraven. Det säger Oliver Penel, GDPR-expert på SAS Institute som var en av talarna på SAS Analytics Experience i Amsterdam nyligen.

Nej GDPR är mer än bara en uppgradering av PUL eller någon av de andra nationella regelverken kring datasäkerhet. GDPR bör tas på allvar, men det gäller att inte tappa huvudet trots att det börjar bli bråttom.

– Se GDPR som en katalysator för att förbättra företagets affärsmodell och göra kunderna nöjdare, säger han.

Han lyfter fram fördelen med att GDPR kommer att gälla inom hela EU:

– Det gör det lättare att göra affärer över gränserna eftersom företagen inte behöver anpassa sig efter nationella lagar, säger han och framhåller att detta kommer att spara företagen i storleksordningen 2 miljarder euro per år.

Företag som sköter GDPR på rätt sätt kommer att att vinna konkurrensfördelar. För egentligen handlar det ju om att skydda sitt företag och sina kunder mot kostsamma intrång.

– Intrången kostar inte bara stora pengar genom att företagen blir av med tillgångar och kanske måste betala böter, den största skadan består i minskat förtroende hos kunderna, säger Oliver Penel.

Ett gott exempel bjöd Nikos Maroulianakis på. Han är vd för det grekiska försäkringsbolaget Interamerican, som är Greklands största med 1,1 miljoner kunder. Det är över 10 procent av befolkningen.

–Inom vårt bolag har vi från början betraktat GDPR som en enorm möjlighet att på ett mycket systematiskt sätt ta kontroll över datahanteringen, säger han, innan han noggrant går igenom vilka åtgärder företaget vidtagit: Hur man spårat upp vilka data som finns, kategoriserat vilka data som som behövs, och skapat system som gör det lätt att rensa bort inaktuell data, och lyfta fram all data om kunden vill flytta till en annan aktör eller få sina data raderade ur systemen.

Nikos Maroulianakis framhåller att hela organisationen måste vara medveten om vad GDPR innebär och att man också måste säkerställa att leverantörer och partners hanterar data korrekt.

På Interamerican startade man processen tidigt och uppfyller redan i dag de krav som kommer att ställas den 25 maj 2018. Men han vill inte säga att bolaget är ”i mål”

–Nej,nej det kan man inte säga. Det här är ett jobb som hela tiden måste utvecklas och fortgå.

Ett försäkringsbolag  hanterar massor av känslig information, och vi måste hela tiden bli bättre på att skydda och hantera datan så att kunderna kan känna sig trygga. Omvärlden ändras hela tiden, och de som vill komma åt känslig data utvecklar ju hela tiden sina metoder, säger han.

Den stora fördelen med att ligga i framkant och inte sega med GDPR-arbetet är att det har ökat kundernas förtroende för Interamerican. Bolaget har snabbt tagit marknadsandelar.

Han menar också att det gäller att se framåt: bolaget behöver hela tiden utveckla sina tjänster, och då måste det finnas bra struktur för att samla in och hålla  koll på data som man i dag inte ens har tänkt på att man kommer att behöva.

Blockkedjeteknik – mycket större än bitcoin

Det ska ärligt sägas – jag har lyssnat på flera dragningar om blockkedjor utan att kunna skriva en begriplig text om det. Men så har jag talat med några personer som hjälpte mig att få en klarare bild:

Magnus Kempe på Kairos Future anser att många börjar i fel ände:

– Bitcoin är den tillämpning många känner till, men blockkedjeteknik är så mycket mer, säger han och förklarar att det i grunden handlar om att man skapar en digital unik identitet som är oföränderlig genom en hel transaktionskedja.

Christina Claughton-Wallin , handelsexpert på teknikföretaget IBM i Sverige, berättar hur blockkedjeteknik på försök börjat användas av detaljistjätten Walmart för att kunna hålla koll på matvaror från skörd till butik:

– Redan när djuret eller den nyskördade frukten lämnar gården för bonden in viktiga uppgifter i systemet. Sortnamn, vikt, hur och när produkten odlats och skördats bekämpningsmedelsanvändning och annat, säger hon och framhåller att det som har förts in i systemet inte går att radera eller ändra utan att alla parter är överens.

Det innebär att uppgifterna ograverade följer med produkten genom hela försörjningskedjan. Under resans gång läggs uppgifter till – transporten, hur lång tid den tog och vilken temperatur som rådde, fabriken där den bearbetades, hur länge den låg i tullen, ytterligare transport och lagerhållning innan den körs ut till butik.

Den stora fördel hon lyfter fram är att all information är tillgänglig för alla berörda utefter vägen, något som hon anser kommer minska svinn, matfuskbrott och matrelaterade sjukdomar över hela klotet när tekniken får fäste.

Magnus Kempe på Kairos Future anser att många börjar i fel ände:

– Bitcoin är den tillämpning många känner till, men blockkedjeteknik är så mycket mer, säger han och förklarar att det i grunden handlar om att man skapar en digital unik identitet som är oföränderlig genom en hel transaktionskedja.

Magnus Kempe pekar på en rad andra viktiga tillämpningar – med blockkedjetekniken kan man kontrollera var och när en bild är tagen och att den inte är ändrad. Man kan verifiera att ett e-mail inte har manipulerats, att en app verkligen kommer från rätt avsändare, och att intyg verkligen är äkta.

Tekniken bakom förklarar han så här:

Databasen med alla uppgifter delas upp i två – en som innehåller uppgifterna som ska skyddas, och en som bara innehåller verifikationerna.

En stor fördel som han framhåller är att blockkedjetekniken minimerar risken för konflikt kring vad som gått fel.

– Om du hävdar att du skickade fem ton fina tomater den 22:a och jag tog emot fem ton dåliga tomater den 25 går det att spåra var i kedjan det brustit, säger han.

Det är ett enkelt exempel, men blockkedjan skulle också vara till stor nytta när det gäller mer komplicerad teknik – exempelvis för att hitta var i ett affärssystem som en bugg sitter och vilken leverantör som i så fall ansvarar för att åtgärda felet.

Spårbarhet efterfrågas av många – inte mest i konsumentledet. Men spårbarhet kräver ofta en transparens som många aktörer inte känner sig bekväma med eftersom det kan innebära att konkurrenter får alldeles för mycket insyn i ens verksamhet.

Magnus Kempe framhåller den andra stora fördelen med blockkedjetekniken – att den ger möjlighet att vara anonym med delar av din data till exempel vem du är eller var du är.

– Jag vet inte vem du är, men jag vet att du talar sanning, sammanfattar han.

Åtta bra saker att veta om GDPR

EU:s nya datasäkerhetsdirektiv som träder i kraft den 25 maj 2018 påverkar alla företag på många sätt.

1.Det är en lag som gäller i hela EU, ett steg  mot en digital inre marknad.Tidigare har datasäkerhetslagar varit nationella. Sverige som haft en ganska beskedlig lag, PUL, får betydligt tuffare regler. Irland som haft ännu svagare regler och därigenom lockat Facebook att etablera sig där hamnar i bryderi.

2. Kunden äger datan. GDPR vänder logiken kring datainsamlande och dataanvändning heltom. Hittills har utgångspunkten för datainsamlandet varit att det är organisationen, exempelvis en detaljhandelskedja eller en bank som samlar datan för sina egna behov. Det gör att kunden kan kapitalisera på sin data för att få erbjudanden.

3.GDPR innebär att den som samlar in data ska vara mycket tydlig med varför datan sparas, och man får inte spara data i onödan. Företaget eller organisationen måste också inhämta samtycke för att samla in data från kunderna.

4. Kunden har rätt att bli ”glömd”. Om kunden så begär ska alla data kunna hittas, raderas eller flyttas till annan aktör.

5. GDPR gäller retroaktivt. Det gör att det blir nödvändigt att rensa och sätta upp system som skyddar data. Data som har sparats för att de kan vara ”bra att ha” behöver städas ut.

6. Intrång i systemen måste anmälas senast 72 timmar efter upptäckt.

7. GDPR är inte en angelägenhet enbart för IT-avdelningen, eller företagsledningen utan medvetenheten om vad som gäller och nya rutiner måste genomsyra hela företaget – från, ledning till golv

8. GDPR ger chans att bygga förtroende. Att visa kunderna att man hanterar personuppgifter på ett ansvarsfullt sätt kommer att ge konkurrensfördelar – medan de som inte når upp till kraven tar stora risker, inte bara för att få kraftiga böter, men också för att kundernas förtroende kan svikta.

Ilskna medarbetare en fara för företaget

Lyssnade nyligen på en presentation som väckte tankar:

Den handlade om de ilskna medarbetarna i ett företag som kan ses som en säkerhetsrisk och som faktiskt kan spåras.

En ofta refererad undersökning säger att bara 16 procent av svenska arbetstagare är genuint engagerade i sina jobb, omkring 75 procent är ganska likgiltiga, medan resten är en liten giftig grupp som faktiskt motarbetar företaget och arbetsgivaren.

Det globala mjukvaruföretagen Accenture och SAS Institute har tagit fram ett verktyg som spårar upp anställda som motarbetar, som lurar kunder och företagsledning, stjäl eller riskerar att begå allvarliga misstag genom att analysera deras digitala kommunikation och beteende.

De syns tydligt vilka individer som drar ner stämning, produktivitet och som har en helt annan agenda än företagets bästa, och det går att poängsätta riskbeteenden.

Verktyget som riskbedömer medarbetares beteenden är tänkt för företag som hanterar stora värden exempelvis klientmedel, där varor och pengar är tillgängliga, eller där medarbetare har tillgång till insiderinformation som kan utnyttjas för egen vinning.

Jag träffade nyligen Constantine Boyadijev på Accenture, som förklarar hur man kan hitta riskfyllda beteenden genom att analysera hur medarbetare kommunicerar med varandra,  när de gör det och vilka känslor de ger uttryck för.

Riskfaktorer kan vara att man är inloggad på udda tider, använder ett fult språk,  har begått misstag eller brutit mot säkerhetsföreskrifter tidigare, och använder kodord för personer och företeelser.

Han säger att dessa faktorer var för sig inte behöver se alarmerande ut, men de personer i företaget som samlar många riskpoäng är värda att titta närmare på.

Han visar några autentiska fall från ett stort amerikanskt företag. Två högpoängare som på olika sätt visar att de inte är lojala.

Första exemplet är en kvinna som tydligt och tillsammans med en man jobbar på att plocka ut så många  ”frequent flyer”poäng som möjligt. Hon har gjort flera etiska övertramp historiskt genom att sälja på gamla människor komplicerade finansiella produkter. En analys av känsloläget i hennes digitala interaktioner med omvärlden visar att en dominerande känsla hos henne är ilska, och att 70 procent av de känslor hon ger uttryck för är negativa, som ledsenhet, rädsla och hopplöshet.

En annan högpoängare är en kvinna som haft en mycket låg riskprofil till hon plötsligt en dag exploderar och blir 100 procent vrede, rädsla, sorg och hat. Det är uppenbart att något utlöste denna reaktion, och korrespondensen visar att avskedandet av en annan medarbetare gjort denna kvinna rasande. Men där finns också andra indikatorer,  som att hon försummat en obligatorisk vidareutbildningskurs och att den avdelning hon jobbar på har haft en mycket snabb omsättningsökning.

Han förklarar att det också går att hitta kriminella nätverk som gör regelmässiga stölder inom ett företag. Ett globalt handelsföretag hittade personer som loggade in utanför normal arbetstid, kommunicerade frekvent med personer på företagets enheter i Asien och gjorde märkliga beställningar som skulle levereras till något uthämtningsställe. Ligan använde stulna bankkort.

Constantine Boyadijev såg själv inget problem med att övervaka medarbetare på detta sätt – i USA har företagen tveklöst full tillgång till  kommunikation som sker på företagets datorer och telefoner inom företagets brandvägg, förklarade han.

När jag ställde frågan om detta låter sig göra i Sverige möttes jag av en del hummanden. Fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer som Unionen och Svensk Handel visade sig inte så pigga på att ge raka svar.

Samtidigt har jag ibland hört anställda säga att de tror både att arbetsgivare har rätt att övervaka deras kommunikation, och att de också gör det.

Till sist fick jag napp hos advokaten Jerker Öhrfeldt på Arbetsrättsbyrån:

I ett meljsvar skriver han att Europakonventionen utgör svensk lag i Sverige och enligt en dom från början av september i år (Barbulescu mot Rumänien) konstaterade Europadomstolen att en arbetsgivare måste informera i förväg om den avser att att övervaka de anställdas mejl. Om så inte sker anses det vara ett oproportionerligt ingrepp i privatlivet enligt artikel 8. En arbetsgivare som vill övervaka de anställdas mejltrafik bör således antingen ta med detta i en IT-policy eller avtala om det i anställningsavtalet.

Inom det offentliga är det hans uppfattning att offentlighetsprincipen alltjämt gäller och således kan en arbetsgivare ta del av en anställds mejlinformation.

Så visst borde arbetsgivare som befarar att de har oärliga och ilskna medarbetare kunna använda ett analysverktyg – men då gäller det att vara tydlig med att man övervakar.