Toppen är nådd för SD

 

Nej vi vaknade inte upp till ett hårdare kallare Sverige på måndagsmorgonen. Rörigare ja, men inte ett land som tagits över av mörka krafter. 82,4 procent av väljarna valde något annat än SD, 74,5 procent röstade inte på ytterkantspartierna V och SD, som båda har rötter i totalitära ideologier. 74,5 procent av dem som röstade i söndags har alltså röstat för en liberal demokrati.

SD:s framväxt har tolkats som att främlingsfientlighet och nationalistisk isolationism skulle öka kraftigt i befolkningen.

Men är det verkligen så?

Har den inte alltid funnits – och legat på ungefär samma nivå?

Någon som minns valstugeskandalen 2002, när Uppdrag granskning med dold kamera fick moderata kommunalråd och valarbetare att säga vad de verkligen tyckte om invandring?

Reportrarna gick inte vidare till S valstugor, men det hade med hög sannolikhet lyckats fånga upp samma strömningar även där.

Moderaterna tappade stort i valet 2002, till stor del beroende på Uppdrag Gransknings reportage. Partiets omdaning till Nya moderaterna innebar också att man profilerade sig som ett parti som verkligen omfattar mångfald. Kulmen nåddes med Reinfeldts Öppna era hjärtan-tal inför valet 2014.

Också inom socialdemokratin hade det länge funnits utrymme för främlingsfientlighet – LO agerade redan på 60-70-talen och lyckades så småningom stoppa arbetskraftsinvandringen som varit omfattande. ”De tar våra jobb och våra tjejer-retoriken” var vanlig inom LO-leden.

Nu skulle det bara tas emot flyktingar. Sverige framstod som en öppen famn – det fanns bostäder, välfärdssystem med socialbidrag, skolor och sjukvård för nyanlända. Svenska för invandrare, SFI, erbjöds, men det ställdes inga krav. Famnen var öppen, men det var svårt att nå Sveriges hjärta, arbetsmarknaden. Följden blev att många blev kvar i samma position som när de just anlänt.

Tillsammans med landsmän i förorter där få svenskar bor, där hemlandets seder lever kvar och förstärks.
Denna struktur grundlades när S dominerade svensk politik. Det passade nog bra – Sverige framstod som en humanitär stormakt, samtidigt som svenska arbetare slapp konkurrens från ”de där”.

Först i mitten på 00-talet börjar borgerliga politiker, främst inom M tala om utanförskapet bland utrikes födda. Men det blev inte mycket mer än prat. Men främlingsfientliga anses i alla fall inte rumsrena längre inom partiet. Valstugeskandalen hade ju blivit en näsbränna.

En del traditionella moderater känner sig inte längre hemma.

Även inom LO-kollektivet börjar det mullra. Globaliseringen skördar offer när produktion flyttar till låglöneländer och kraven höjs på produktivitet och kunskaper. Alliansregeringen inför också regler som ställer krav på den som är arbetslös eller sjuk.

Ett nytt parti dyker upp på scenen. SD pekar ut en tydlig orsak till allehanda problem:

Sverige har tagit emot för många invandrare.

SD har bruna rötter. Små enklaver av nazistsympatisörer överlevde kriget och började få fart igen under 90-talet. Vit Makt-rörelsen samlade arga unga män som ställde till bråk. SD blev en mer polerad rörelse, ledd av den på ytan närmast prudentlige Jimmie Åkesson.

Förutom restriktiv invandringspolitik och utvisning av invandrare som begår brott lovar Åkesson att åtgärda allt som är fel i Sverige. Både för höga skatter och brister i välfärden.  Den matematiken kommer enligt Åkesson gå ihop eftersom Sverige ska sluta lägga resurser på invandrare.

Han har en given publik:

Människor med främlingsfientliga värderingar som drivits ur M.

LO-medlemmar som kände sig överkörda av samhällsutvecklingen och svikna av S.

Det gamla Vit Makt-gänget som ser en möjlighet att göra politisk karriär om de bara putsar till sig lite.

Och ytterligare några opportunister som vill göra politisk karriär.

Ja, det är väl det hela. En bra bit under 20 procent av dem som röstade. Då ska man komma ihåg att SD troligen mobiliserar en del som annars inte skulle ha röstat.

Valresultatet på 17,6 procent blev inte den skrällseger som SD hoppats.

Men det kan bli det högsta de någonsin uppnår.

 

 

 

Författare: Dagmar Forne

Dagmar Forne, journalist med mångårig erfarenhet och djupa kunskaper om handel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *