Textilråvara kan hanteras med större respekt

Det är alltid med stor nyfikenhet jag går till ELLE-galans pressfrukost. Så ock i år. Fredagsmorgonen i mitten på januari, rodnade himlen vackert när jag gick genom Kungsträdgården mot Grand Hotel. 

En smarrig frukost framdukad, intressanta kollegor att prata med och så är det spännande att se vilka stjärnor som belönas detta år.

Stylister, Influencers, Årets Blickfång, Årets bäst klädda man och kvinna och andra kliver upp på scenen. För mig som inte är så inne i modevärlden är en del namn nya, så det är roligt med en uppdatering.

Spänningen är stor innan Cia Jansson och Kakan Hermansson avslöjar årets pristagare

Men det jag väntar på är att få intervjun med vinnaren av H&M Conscious Award 2020, alltså det stora hållbarhetspriset.

Så kliver de fram på scenen, tre studenter från Chalmers Entreprenörsskola. Gustav Larsson-Utas, Johanna Nissén Karlsson och Eric Henriksson Martí som tillsammans med Chalmersforskarna Romain Bordes och Anna-Karin Hellström håller på att utveckla och kommersialisera en metod för att avfärga och omfärga textilier utan att använda blekmedel, och utan att försämra kvaliteten på tyget. 

Respekt för materialet

Tanken är revolutionerande – den textilåtervinning som görs i dag går antingen ut på remake, att man skapar nya kläder och prylar av använda tyger, trasmattor eller patchwork, eller att gamla kläder rivs till trasor som blir stoppning i exemplvis möbler. Att få ut  textilfibrer som kan vävas till nytt tyg är svårt, eftersom många material är blandade, och även med rena naturmaterial blir kvaliteten sämre i andra svängen.

Vividye som det belönade projektet heter, arbetar med större respekt för tyget..

Genom en ny metod – ett bad med positivt laddade joner, lyfts den gamla färgen ur fibrerna. Färgen separeras ut och kan användas på nytt. Det avfärgade plagget kan nu åter färgas in med ny färg. På så vis kan konsumenter uppdatera sin garderob utan att kassera sina gamla plagg. Lämna in din svarta kavaj till butiken där du köpte den och få tillbaka den korallröd, mintgrön eller koboltblå. Lyft bort det gamla trycket på t-shirten och sätt på ett nytt. Praktiskt när företaget bytt logga och det ligger en drös kvar av den gamla modellen i förrådet.

Bomullsbrist hotar

Förutsättningen är förstås att det är Vividyes egna färger som används. Processen fungerar ännu bara i labbet, men teamet har visat att det går att skapa ett kretslopp där textiliernas liv förlängs. Något som kommer att bli nödvändigt. I modeindustrin oroar man sig för att bomull kommer att bli en bristvara.

De tre pristagarna kommer från Chalmers Entreprenörsskola. De har just bildat aktiebolag för att göra Vividye till en kommersiell succé.

– Bomullsodling tär på jordens resurser. Det går åt 8000 liter vatten till ett kilo bomull, och mycket av det som produceras slängs eller bränns för att det är osäljbart eller för att människor helt enkelt tröttnat på sina plagg. Vi vill skapa ett system som gör att vi använder kläder och andra produkter längre, säger Gustav Larsson – Utas.

Osålda plagg som har fel färg eller tryck skulle också kunna färgas om och få en andra chans i stället för att gå till destruktion.

Johanna Nissén Karlsson berättar att processen än så länge fungerar på cellulosabaserade tyger, alltså bomull och viskos, men att utvecklingsarbetet är intensivt. Framöver kommer förhoppningsvis andra material som polyester att kunna behandlas på samma sätt, och andra produkter än kläder kommer också att kunna uppdateras.

En fråga som väcktes under vårt samtal var om plagg som färgats med giftigare färger skulle kunna avfärgas så att den giftiga färgen skulle kunna tas om hand och destrueras sätt så att gifterna liksom lyfts ur kretsloppet.

–Intressant tanke! Det vore drömmen, men dit är det långt, säger Eric Henriksson Martí. 

En kultur av bortförklaringar måste brytas

Hur kommer det sig att så många barn i Sverige misslyckas i skolan? Svaret är att vuxenvärlden tillåter det. Man skyller på utanförskap, resursbrist, obehöriga lärare, droger, hederskultur… energin läggs på att hitta förklaringar i stället för lösningar.

Det finns möjligheter att hjälpa barn till en fungerande skolgång även om de har flera faktorer emot sig – men det kräver mod, engagemang, långsiktighet och samarbete. Bristvaror i det offentliga Sverige.

Var i Sandviken i början på december. En industristad, byggd kring högteknologiska storföretaget Sandvik. Jobben på Sandvik är i dag kvalificerade, men traditionellt började man på bruket efter folkskolan och arbetade sig upp. Utbildningsnivån i Sandviken är fortfarande låg, endast 16 procent av invånarna har högskoleutbildning – vilket är en bra bit under rikssnittet.

Sandviken har tagit emot många utomeuropeiska invandrare genom åren.

Centrum är litet. En sommardag 2019 promenerade jag Hyttgatan fram bland barn som cyklade fram och tillbaka och unga vuxna som skrek fula ord till varandra. Stämningen låg och vägde mellan håglös och hotfull.

I Sandviken ser det inte ut att finnas så mycket att göra.

Vid mitt besök denna vecka låg gatorna öde, lite isiga, täckta av tunt snötäcke, belysta av blek decembersol.

Drömlandets baksida

Jag hade stämt träff med Moussa N’Diaye på Rapatac, och Henning och Lena Eneström från Albert och Anna Göranssons Minne – en av de Göranssonska stiftelserna. Även om Sandviken ser lite tråkigt ut på ytan finns det en gammal kultur av omhändertagande. Ättlingar till Sandviks grundare Göran Fredrik Göransson har skapat flera stiftelser som delar ut pengar till barn och ungdomsarbete.

I dag, när många kommuner i Sverige har svårt att uppfylla sina basala åtaganden, är stiftelser mer betydelsefulla än någonsin.

I år har de Göranssonska stiftelserna tillsammans med Sandvik investerat i Aktivitetshuset Rapatac, som öppnade i september. Där får barn och unga från 10 års ålder läxhjälp, aktiviteter och en trygg plats att träffa sina vänner.

Moussa N’Diaye är en storväxt senegales som kom till Sverige som 20-årig baskettränare 1991.

–För mig var Sverige drömlandet – rikt, fredligt, välmående. Jag trodde att alla svenskar måste vara genier eftersom Sverige var världens bästa land.

Han märkte snart att det inte riktigt stämde:

Sverige är dåligt på att ta hand om alla barn som inte är exemplariska.

Som baskettränare lägger han märke till att barn som har problem i skolan fungerar alldeles utmärkt på och utanför planen. Han ser vänliga, uppmärksamma glada barn där lärare ser bråkstakar utan vilja att lära.

En pollett trillar ner när han själv börjar jobba som resursperson i en skola i Gävle.

– Kollegiet byggde gemenskap kring fikapauserna. De hade ett rullande schema där varje medarbetare skulle fixa kaffe och hembakt i tur och ordning. Det blev 1-2 gånger per termin för var och en. Jag glömde min fikadag och fick tokrusa till Ica. Kollegorna surade över att bullarna inte vara hembakta, berättar han.

Men i stället för att skämmas började Moussa N’Diaye att ifrågasätta hela grejen. Han nöjde sig inte med ”Så här gör vi i Sverige” utan föreslog att lärarna i stället för att investera 5 timmar per år i tävlingen ”Bästa hembagare” skulle använda 5 timmar till att ge läxhjälp i biblioteket. Det var ju många barn från studieovana hem. Man kunde inte längre räkna med att föräldrar skulle hjälpa barnen med läxorna när 60-70 procent av utvecklingssamtalen gjordes med tolk.

Lärarna blev inte entusiastiska över förslaget.

–Där och då började idén om Rapatac gro, säger han.

Utvecklad pedagogik

Han ville skapa ett aktivitetshus, inte en ungdomsgård. Barnen skulle gå dit för att få hjälp med läxor och lära sig nya saker på ett lekfullt sätt. Han försökte på många sätt att få intressenter att nappa. Den första projektplanen lades fram 2004. 2012 öppnade Rapatac i Gävle, med stöd och finansiering av Billerud/Korsnäs.

Så det var med åtta års erfarenhet han startade Rapatac i Sandviken i september 2019. Han vet att modellen fungerar. I dag finns det en utvecklad Rapatac-pedagogik, dokumenterad i boken Vägen till 100 procent.

Så vad går den ut på?

Rapatac har en vision att alla barn ska klara skolans kunskapsmål.

För att det ska fungera måste man bygga ett hållbart alternativ för socialt utsatta barn.

  • Rapatac bygger på sju ledord:
  • Respekt
  • Ansvarstagande
  • Relation
  • Engagemang
  • Tillit
  • Gemenskap
  • Attraktion

När den första terminen snart är till ända börjar Rapatac i Sandviken fungera som tänkt. 700 barn är inskrivna, omkring 15 vuxna är anställda, ett antal volontärer är med och hjälper till. Barn och vuxna har lärt sig vilka regler som gäller. Det är inte tillåtet att tugga tuggummi, snusa, äta godis och använda ett fult språk. Alla hälsar när de kommer, tar av sig ytterkläder och skor. Alla barn ska läsa i en bok i tjugo minuter innan de får göra något annat.

Men det tar tid att få alla vuxna och barn att förstå vad Rapatac egentligen går ut på.

Lena Eneström kallar det en kulturrevolution.

– Vi vill helt ändra attityderna. Vi måste sluta att acceptera respektlösa beteenden och i stället våga säga ifrån och stoppa sådant som inte är trevligt. Men det ska inte bara gälla här i huset. Tanken är att det ska sprida sig till skola och idrottsföreningar – att samma regler ska gälla överallt där barnen vistas under överinseende av vuxna. Vi behöver också involvera föräldrarna, säger hon.

Moussa berättar att han denna första termin ägnat lika mycket energi åt att lära upp de vuxna som åt barnen.

Han menar att de vuxna måste lära sig att inte titta bort och släta över dåliga beteenden. Man måste orka se och reagera, men på rätt sätt. Att döma och bestraffa är inte rätt väg. Ett barn som är rastlöst kanske stör sina kompisar när de gör läxorna. Då är det kanske klokt att ta med det barnet ut och spela fotboll en stund, så kan det gå lättare att koncentrera sig sedan.

Förståelse är en sak.

Bortförklaringar en annan.

Jag är på Rapatac i Sandviken ända till kvällen. Träffar massor av barn. Det är måndag och omkring 200 barn och tonåringar kommer till huset. Moussa N’Diaye är överallt tycks det – lyssnande, närvarande, ständigt tillgänglig för barnen även om han sitter i möte. Beredd att gripa in.

Han berättar att han varit i Sandviken nästan varje dag under hösten.

Rapatac i Gävle fungerar väl utan att han behöver vara där hela tiden, men Sandviken kräver att han är där.

Drömmen är att kunna sätta konceptet så väl att det inte kräver hans personliga närvaro i varje stund.

Att konceptet ska vara skalbart.

I boken som kom ut 2016 finns konceptet väl beskrivet, men det behövs också många människor som lever efter idéerna utan att behöva titta i en manual eller fråga Moussa varje dag.

För då skulle det fungera att starta många fler Rapatac i Sverige.

Vi kommer från savannen

Det är savann-tema på mycket av det jag gör just nu. Savannen är människans ursprungsmiljö, men den är också hotad. Kanske för att vi människor inte erkänner och har respekt för vårt ursprung.

Jag gjorde nyligen en intervju med en neuroarkitekt. Varje människa jag nämner det ordet för svarar med ett förvånat va? vad är det?

Annika Brommesson är en pionjär på området i Sverige. Hon har i många år studerat vad det är som gör att människor mår bra i vissa miljöer och o-trivs i andra. Svaren hittat hon i människans ursprung:

– Vi är savannmänniskor, våra hjärnor har inte förändrats nämnvärt på 40 000 år, säger hon

Jo. visst kan vi mycket mer nu – vi har skriftspråk, kan bygga komplicerade maskiner, har utvecklat sätt att kommunicera på långa avstånd.

Men grundläggande behov är desamma: för att en plats ska kännas trivsam behöver den erbjuda överblick , skydd, identitet och gemenskap. Det ska finnas en balans mellan stimulans och trygghet så att man vågar utforska platsen och lära sig något nytt.

Hus som objekt

Men arkitekter, byggherrar, politiker och samhällsplanerare har genom historien ofta bortsett från människans basala behov.

Enorm fasad, grå, sjukhusentré och en liten trädusling i förgrunden med lite blommor kring.
Inte så välkomnande. Foto Annika Brommesson

Hus blir objekt som ska manifestera makt, rikedom, modernitet, rationalitet, eller något annat storslaget. De är inte byggda främst för att vara behagliga att bo och verka i. Neuroarkitekter är experter på hur miljöer ska byggas och omdanas så att de blir trygga och trivsamma platser där människor vill vara. Många ställen är i dag ödsliga och kusliga, byggda mer för bilar än för människor.

intervjun är publicerad på Gazzine: https://www.gazzine.com/arkitekten-som-satter-manniskan-i-centrum/

Cafémiljö, kvinnor som fikar, fönster med utsikt över torg, gata med gammeldags fasader.
Lugn men ändå stimulerande är övervåningen på Café Nord i Köpenhamn. Utanför breder Ströget löftesrikt ut sig. Samma trygga känsla som att stå på en höjd och blicka ut över savannen…
Foto: Dagmar Forne

Afrikas största tillgång

Ja det är förstås savannen med alla sina vilda djur.

Djurlivet hotas när människorna i regionen är för fattiga och förstör naturen genom att bränna skogen för att odla i askan, eller genom att hugga ner skog för att tillverka kol. Då förstörs djurens naturliga miljöer. Om människorna därtill skjuter av djuren för att äta dem, blir landskapet än ödsligare.

Savann, berg i bakgrunden, stor och liten noshörning betar.
Noshörningar i sitt naturliga habitat Foto: Peace Parks Foundation

Men också stora industriella projekt, vägbyggen, industriellt skogsbruk, fabriksbyggen, dammbyggen där människor med finansiella muskler förändrar landskapet och hotar djurlivet.

Jag har i dagarna träffat företrädare för organisationen Peace Parks Foundation som verkar i södra Afrika. Organisationen startades 1997 av WWF-grundaren Prins Bernhard av Nederländerna, Nelson Mandela, Sydafrikas dåvarande president och den sydafrikanske affärsmannen Anton Rupert.

Fredsparker

Numera finns det tio så kallade TFCA:s, Transfrontier Conservation Areas, Fredsparker. De ligger alla över minst två landsgränser.

Senior Chief Inyambo Yeta, som är hövding över Sisheke hövdingadöme I Zambia förklarar poängen med att Peace Parks ligger över landsgränser:  

–Djuren rör sig naturligt över gränserna och länderna har därför ett gemensamt ansvar för att bevara djurlivet. Ibland utgörs gränsen av en flod, och då måste man på bägge sidor komma överens om hur floden ska nyttjas – exempelvis för fiske, bevattning och transporter, säger han.

Den största fredaparken är Kavango-Zambezi TFCA som sträcker sig över gränserna till både Botswana Namibia, Angola, Zambia och Zimbabwe, över ett område lika stort som Sverige.

Turismen bevarar djurlivet

Det är mångas dröm att någon gång i livet få se lejon, antiloper, elefanter, noshörningar, zebror, giraffer, leoparder, bufflar och andra djur i det vilda. Turismen är en viktig inkomstkälla för många länder i Afrika, och faktiskt nödvändig för att bevara djurlivet.
– Turism kan ge mängder av jobb när det görs på rätt sätt, säger Kathy Bergs, utvecklingschef på Peace Parks Foundation – men hon menar också att turismen är ett tveeggat svärd:

– Det kan göras storskaligt, så att intäkterna går till ägare i andra länder, eller småskaligt, så att det blir ett lyft för byar och och familjer.

Peace Parks Foundation har utbildningsprogram för kvinnor som vill öppna Guest Houses och restauranger. De utbildar också främst män men även några kvinnor till parkvakter och de har också ett stödprogram för jordbrukare där de lär ut bättre metoder så skördarna ökar.

Alla åtgärder Peace Parks vidtar hindrar ökenutbredning och gynnar därmed klimatet. Men för att satsningarna ska bli bärkraftiga krävs det intäkter från turism.

– Att välja bort flygresor för att rädda klimatet är ett för enkelt sätt att se på klimatfrågan, säger Tina Sayed Nestius, som driver resebyrån Afrikakompaniet.

Men hon avråder från att ta inrikesflyg för att spara tid på Afrikaresan.

– Det är bättre att röra sig genom landskapet. Ta tåget eller åk bil och upplev allt det vackra, säger hon.

Det passar savannmänniskan bättre.

Vitsen med plattformar

Huka bakom murar eller skapa öppna plattformar?

Delad information är oändligt mycket mer värdefull än hemlighållen. Framgång i affärslivet handlar i dag om att dela information och att göra det via tekniska plattformar.

Det är mycket som går att göra i dag som för bara några år sedan var extremt krångligt, dyrt eller rentav omöjligt. Sälja och ta betalt över hela världen, kolla vad som händer i var och en av kedjans butiker – i realtid – eller snabbt nå ut med sina produkter på nya marknader.

För 7-8 år sedan en hägrande dröm, idag görbart till en rimlig kostnad tack vare nya tekniska plattformar.

Det var när Zalando definierade om sig från modeföretag till teknisk plattform som de började tjäna pengar. I dag erbjuder de en väg ut på en europeisk marknad för mindre modeföretag som haft svårt att nå sin publik. Kinesiska e-handelsjätten Ali Baba erbjuder på samma sätt ett enkelt inträde på Kina-marknaden. Amazon är en gigantisk plattform. Många svenska företag fasar för den dag Amazon på riktigt etablerar sig i Sverige – andra ser fram emot att få använda Amazon som plattform för att nå världsmarknaden.

Enklare betalningar

Plattformar sätter fart på den globala ekonomin – betallösningsföretag som amerikanska Stripe och holländska Adyen erbjuder möjligheter att skicka och ta emot betalningar över hela världen. De gamla bankerna tjänade på att göra betalningar långsamma och kostnadskrävande för kunden. De nya plattformarna kopplar förbi bankerna. I stället för att handlaren själv ska behöva ta kontakt med varje utländsk bank och ansluta sig till varje betalform, går man via en plattform som sköter alla kontakter snabbt och smidigt. 

Kunderna i varje land kan erbjudas betala på det sätt som de själva känner sig bekväma med.

Shoppa utan krångel

Riktig omnikanalhandel bygger på plattformar som hanterar både onlineförsäljning och butiksförsäljning i samma system – något som gör det möjligt att övervaka alla transaktioner i realtid. Superpraktiskt för konsumenten som kan köpa saker på nätet, hämta och prova i butik, och lämna tillbaka det som inte passar direkt i butiken. Eller köpa i butik och reklamera på nätet.

Shoppingen blir sömlös och helt okrånglig.

Full koll

Möbelföretaget Jysk har gjort en intressant resa. De styr mer än 2000 butiker i 48 länder genom en plattform som i realtid förser dem med all information om vad som händer i alla butiker och online.

Genom att jämföra en rad parametrar kan de se vilka som underpresterar och vilka som har bra grepp att lära ut.

Svenska Quinyx som erbjuder en plattform där medarbetare kan byta arbetspass utan att behöva gå genom chefer har blivit en världssuccé.

Inom mediabranschen vinner plattformstänkandet också mark. En tidning är i dag inte bara enpappersprodukt eller en nättidning. En tidningstitel är en plattform som ordnar event och resor, har tvkanaler, poddar, kurser och annat.

Identisk information delas

De öppna plattformarna gör det så mycket enklare att kommunicera, dela information mellan olika aktörer i en kedja och skicka pengar. Eftersom det är identisk information som delas behöver man inte förlora något i översättningen och en del transaktionskostnader försvinner också.

Små nischade företag når lättare ut i världen, betalningar går snabbare, det går fortare att göra analyser och vidta rätt åtgärder när varorna inte säljer som förväntat, eller när det fattas personal.

Det är ett nytt sätt att tänka. Förr kunde man helt legitimt bygga framgång på att utnyttja ett informationsövertag. I dag ger det bättre utfall att dela korrekt information.

Den som försöker hålla användbar information för sig själv är inte smart utan betraktas som en manipulatör och bakåtsträvare.

Vad är en butik?





Vad är den bra för – egentligen?

Det är dags att omdefiniera vad en butik är.

Det är inte längre butiken som äger relationen med kunden.

Det har pågått i åratal – kunderna gör sin läxa ordentligt innan de ens funderar på att gå in i butiken. 

På H&M, där butikerna i 70 år varit kärnan i verksamheten, och där e-handeln länge var en mindre uppmärksammad del, pågår en omvälvning. En liten grupp inom H&M, kallad H&M Laboratory har fått mandat att ifrågasätta allt som H&M står för: butiker, stordrift, fast fashion, volymtänk…

Anna Bergare som är affärsutvecklare säger i en intervju i ITRetail i februari 2019 att hon ser två makrotrender:

  1. De digitala plattformarna äger relationen med kunden
  2. Butiken blir en hub där kunderna gärna vill hänga

H&M:s usla e-handel var för några år sedan en återkommande kafferumssnackis på min dåvarande arbetsplats.

Ett föredöme

I dag framhåller e-handelsexperten Patrik Müller på betalväxeln Dibs  att H&M är ett föredöme för andra svenska modekedjor:

E-handeln står för 13 procent av handeln i Sverige. Inom modehandeln passerades the tipping point 15 procent redan för ett par år sedan*. Men på de flesta svenska modekedjor står e-handeln bara för 7-10 procent av försäljningen. H&M:s e-handel står för 25 procent av kedjans försäljning i Sverige.

*Vid 15 procent förändras en bransch på djupet.

Luftigare, fräschare och med skönhetsvård. En H&M-butik för Östermalmskvinnan

Samtidigt håller H&M på att uppgradera butiksnätet. Försöket med den lokalanpassade butiken på Östermalm har fallit väl ut.

Butik och e-handel kan inte vara parallella spår.

Se över kanalmixen!

Fredrik Ottosson på teknikföretaget Viskan anser att kedjorna behöver se över sin kanalmix för att överleva.

 –Det räcker inte med snygga butiker bra sortiment och strålande butikssäljare om inte det digitala hänger med, säger han i en artikel i ITRetail.

Det måste finnas något mer än lågpris som lockar

De olika systemen hos handlaren måste tala med varandra och uppdateras simultant. Då kan den fysiska butiken och online-butiken ge kunden en upplevelse av perfekt service.

När intervjun görs har multi-brandkedjan Best of Brands just gått omkull.

Fredrik Ottosson förklarar att problemen i kedjan till stor del berott på att det digitala släpat. Omdömen från kunder var hårda:

”de var värdelösa på sociala medier” ”ingen bra e-handel” ”konturlösa”…

Dessutom är det svårt i dag att leva på att sälja en mix av globala varumärken – samma plagg och accessoarer finns säkert till lägre pris på olika sajter.

Han berättar att klädkedjan Lager 157 gett sina butiker en intressant roll. De har en väl fungerande e-handel som bygger på att varje butik fungerar som e-handelslager. Centrallager för e-handeln behövs inte. Leveranserna blir snabba.

Kunden skyr det utslätade

Många kedjor lägger ner butiker i rask takt. Det kan bero på att de finns på handelsplatser som inte lockar. Trista miljöer i fel läge.

Det kan också bero på att själva varumärket inte lockar längre.

Om det bara är reaskyltar som får folk att gå in i butiken är det inte så stor mening. Lönsamheten urholkas. Triststämpeln fastnar.

Butiksdöden drabbar de misskötta varumärkena. De som jagar kostnader istället för att investera i personal och teknik. De som är besatta av att slimma arbetsscheman, men knappt satsat en krona på personalen.

Varumärken bygger på kärlek och kunskap

Hur ska kunderna älska dig om du inte älskar dem? Och om du inte älskar dina kunder, varför ska de då gå till dig?

Löftesrikt -här kan man hitta fynd!

Varje handlare borde utgå ifrån att kunderna i dag inte behöver något av det som erbjuds – och om de till äventyrs behöver något går det ganska lätt att låna eller köpa begagnat.

För att de ska gå till dig krävs det att det finns ett upparbetat förtroende. Butiker kan definiera sig som superspecialister eller totalnördar inom ett område. 

Allt som kräver anpassning, exempelvis ortopediska skor och måttsydda kostymer kan bli till en intressant upplevelse, med personal som tar hand om kunden och berättar om varumärket.

Nördar drivs av kärlek

– Nördar är intressanta. Butiker som skapas kring nördiga intressen kan nå stor framgång om de som arbetar där verkligen lever ut sin nördighet. Det är kul att se människor som knypplar spets eller verkligen kan rita. Butiken bli ett kunskapsmecka, säger Fredrik Ottosson.

Hubben. Stället där kunderna älskar att hänga för att det gör livet roligare, vackrare, intressantare.

När vanliga konsumenter begår miljöbrott

PARADOX. Svenska konsumenter privatimporterar farliga elprodukter, leksaker som innehåller giftiga ämnen och prylar som är trasiga redan när de landar i Sverige. Samtidigt pratar vi om hållbarhet, plastbantning och klimatskam…

Häromdagen lanserade Handelsrådet sin rapport ”Digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar”, som kartlägger rättsläget kring plattformar som säljer till EU från tredje land.

Ruggig läsning

Rapporten visar att många av de varor som strömmar in via handelsplattformar som Alibaba och Wish, som inte lever upp till EU:s produktsäkerhetskrav. Konsumenten omfattas inte heller av EU:s konsumentskydd. Det är i princip omöjligt att reklamera eller få rättelse.

Detta är helt lagligt. Ännu så länge.

–       Det går inte att förbjuda plattformarna att sälja skräp, eftersom de enligt EU:s e-handelsdirektiv från år 2000 endast är förmedlare, säger rapportförfattaren advokat Robert Heimdahl, Cirio Advokatbyrå.

Lite mer om hur detta hänger ihop har jag skrivit i en artikel på ITRetail:

Och här är länken till själva rapporten:

http://handelsradet.se/wp-content/uploads/2019/04/Digitala-marknadsplatser-och-ehandelsplattformar.pdf

Höga ambitioner

I förra veckan var jag på ytterligare ett intressant möte.

Svensk Handel presenterade sin hållbarhetsrapport för 2018. Den visar att svenskarna tycks ha blivit väldigt mycket mer måna om hållbarhetsfrågor under 2018 – och att handlarna verkligen hänger på och intensifierar sitt hållbarhetsarbete.

De ser hållbarhet som lönsamt både i det korta och i det långa perspektivet.

De vill ha superkoll på hela leverantörskedjan.

För den som vill få mer detaljer finns ett referat av mötet i mitt föregående blogginlägg.

1400 handlare och mer än 1000 konsumenter hade tillfrågats.

Konsumenternas attityder har undergått en signifikant förändring.

Men går de från ord till handling?

Samtidigt som konsumenterna anser det enormt viktigt att handla hållbart inom skönhet/hälsa (78 procent) Kläder, skor och accessoarer (76 procent) och mer än 70 procent anser det väldigt viktigt att välja leksaker utifrån hållbarhetskriterier, så väller det in leksaker och modevaror från kinesiska handelsplattformar som är både giftiga, brandfarliga och som dessutom går sönder snabbt och bidrar till ett giftigt sopberg när de slängs.

Det är privatpersoner som klickar hem de här varorna – är det en helt annan kategori människor än de som har svarat på Svensk Handels enkät?

Eller ger människor pk-svar i enkäter och tvärvänder när de hittar billiga erbjudanden…?

Axfoods hållbarhetschef Åsa Domeij var med på mötet för att kommentera rapporten. Hon menar att människor många gånger har höga ambitioner, men att de inte har så lätt att leva upp till dem.

Så visst kan det vara samma personer som letar hållbarhetsmärkta varor i dagligvarubutiken som klickar hem en snorbillig leksaksbil från Wish.

Det är ju miljöbrott. Inför sanktioner!

Åsa Domeij har också funderat en del kring hur kunderna är funtade.

–Tror de att det finns något slags högre makt som ser till att varorna är ok?

Hon betonar att det inte alls är fel med kinesiska varor. 

– Axfood har kontor i Kina och importerar massor av varor som uppfyller alla EU:s krav. De skeppas hit i containerfartyg medan det enskilda konsumenter e-handlar flygs hit, säger hon.

Men de kinesiska plattformarna är ett problem. Inom EU börjar man fundera på att strama upp e-handelsdirektivet.

Åsa Domeij har ett mer radikalt förslag:
– Gör stickprovskontroller och inför en miljösanktionsavgift för privatpersoner som för in otillåtna varor i EU. Gör det dyrt precis som för importörer och detaljister som har otillåtna varor i sina lager och butikshyllor, säger hon.

För strängt taget är det ju ett miljöbrott att köpa in blyhaltiga leksaker, klänningar med giftiga färger och mobilladdare som börjar brinna när de används. Även om det i dag inte finns några sanktioner.

För att inte tala om hur dumt det är att flyga skräp över halva jorden.

Hållbart på tapeten


Svensk Handel har presenterat sin årliga hållbarhetsundersökning. Det är sjunde året den görs, så därför finns det en intressant tidsserie att följa.

Presentationen hålls i den lilla takrestaurangen ovanför Urban Deli på Sveavägen. Det är vårmorgon, solens strålar mildras av ett dis som sägs bestå av sand från Sahara som förts hit av kraftiga vindar.

En mycket god och nyttig frukost serveras. Plastförpackningarna till grötportionerna kommenteras kring borden. Senaste modeordet är ju plastbantning så förpackningarna känns inte helt pk. 

Svenska konsumenter vill just nu plastbanta, även om alternativen skulle vara sämre för miljön, enligt SH:s senaste rapport.

I ett färskt pressmeddelande skriver Svensk Handel att förbrukningen av plastpåsar minskat med tio procent. Viljan hos handlare och konsumenter att hushålla med påsarna har ökat.

Svensk Handels hållbarhetsundersökning 2018 har fått titeln ”Starkt ökat hållbarhetsintresse hos konsumenterna – och handelsföretagen är redo”.

Den bygger på 1400 svar från företag och över 1000 svar från konsumenter, samt djupintervjuer med företagsledare.

Svensk Handels vd Karin Johansson inleder kort med att framhålla att svenskarnas attityd till hållbarhetsfrågorna verkar ha förändrats på djupet under 2018. Andelen som inte bryr sig har minskat kraftigt. Intresset för att hyra, låna och köpa begagnat ökar. Handelsföretagen utvecklar sitt hållbarhetsarbete. 

Att hållbarhet engagerar konsumenterna för med sig att handelsföretagen finner hållbarhetsarbetet lönsamt också på kort sikt.

 –Lönsamhet måste alltid finnas med som en morot för företagare, framhåller Karin Johansson.

Hon menar att hållbarhetsarbetet drivs av socialt och miljömässigt engagemang men att det numera betraktas som en förutsättning för långsiktigt sunda och ekonomiskt hållbara affärer.

Kontroll över leverantörskedjan är central. Det funkar inte att skylla på underleverantörer om något fallerar. Konsumenterna köper inte det.

Eftersom hållbarhetsrapporten gjorts under en följd av år går det följa attitydförändringar.

Numera uppger nära åttio procent av de tillfrågade konsumenterna att de anser det viktigt att handla från hållbara företag och allt färre svarar ”vet ej”.

Klimatet inte viktigast

Trots allt tal om flygskam och klimatångest, rankar inte konsumenterna klimatfrågan så högt när det kommer till att välja produkt. Kvalitet anses absolut viktigast, därefter kommer att den inte innehåller farliga ämnen, och när det gäller mat ser man det som viktigare att varan producerats med hänsyn till djurens välmående.

Priset är betydligt med avgörande än klimatavtrycket, och priset har faktiskt ökat i betydelse för hur konsumenten väljer.

Här har jag en liten fundering – kan det bero på att man börjar ta för givet att alla produkter håller en god miljöstandard…? Och därför har gott samvete när man låter priset styra?

Men visst har klimathänsyn seglat upp. 2016 var det 60 procent som valde med hänsyn till klimatet, 2018 var det 70 procent.

Torkan väckte svenskarna

Ja, en sak är attityd – men det är inte alltid orden följs upp av handling.

Åsa Domeij som är hållbarhetschef på Axfood var inbjuden för att kommentera rapporten.

Hennes reflexion var att människor generellt börjat tänka kring hållbarhet på grund av torkan under 2018.

Hållbarhetsrapporten har mätt beteenden genom att följa hur försäljningen av hållbarhetsmärkta produkter har förändrats. Det visar sig att kunderna köper ungefär lika stor andel hållbarhetsmärkta produkter som 2017.

Åsa Domeij ifrågasätter om det ger hela bilden:

–De siffrorna mäter inte det faktum att allt fler börjar dra ner på kött och äta mer vegetariskt, oftare välja tåg än flyg eller rentav stanna hemma i stället för att resa.

Fler konsumenter (24 procent mot 10 procent 2017) uppger att de framöver kommer att hyra saker i stället för att köpa. 31 procent uppger att de. Kommer att köpa mer begagnat framöver.

–Det ska verkligen bli kul att följa upp nästa år hur konsumenterna har agerat, säger hon.

Vårda dina kläder

Pernilla Halldin, Public Affairs Sustainability H&M, talade om nödvändigheten av att ställa om klädbranschen från fast fashion till något mycket mer hållbart. Inom H&M arbetar man på flera plan med detta – dels genom att utveckla nya material som inte är så resursslukande i sin framställning, dels genom att hjälpa kunderna att sköta sina kläder så de får ett längre liv. Skräddartjänster lanseras i Stockholm, Göteborg och Malmö.

– Vi har sett att kunder som får plagg lite anpassade, exempelvis genom att byxben eller kavajärmar läggs upp, använder kläderna längre.

Är butiksdöden en myt?

E-handeln tar rejäla marknadsandelar. Konsumenterna beter sig annorlunda än förr. Det märks i butikerna – det är inte så många kunder inne. Näthandeln boomar. Idag ligger hela tillväxten i sällanköpshandeln på nätet.

Hos de butikskedjor som klarar sig bra finns sedan många år en insikt om att de måste ha en bra närvaro på nätet. Gärna en riktig e-handel. För kunderna har blivit allt bättre på att göra research och planera sina köp. När de väl kommer till butiken vet de vad de vill ha. Butiksbesöket blir kortare. Många kunder handlar direkt på nätet och skippar butiksbesöket helt.

En del handlare klappar igen butiken och försöker stå sig som enbart e-handlare. Det brukar inte gå bra. Klädkedjan Indiska testade att stänga en rad butiker i Norge i hopp om att e-handeln skulle öka och kompensera för tappet. Då störtdök deras e-handel i Norge.

Lärdom: kunderna vill ha både e-handel och butiker.

Var det e-handeln som tog död på butiken – eller var det något annat som fattades?

Men visst försvinner butiker i snabb takt. Det har de alltid gjort, men takten tycks ha ökat.

Modebutiker får lämna plats för Joe&the Juice i stadskärnorna. 

Flickorna letar vårbalklänningar på nätet i stället för i butikerna på stan.

Affärskonsulten Mirjam Kellerman, som har lång erfarenhet av modebranschen gråter inte över att modebutiker går i graven. Enligt hennes mening är utvecklingen positiv:

–Utvecklingen är spännande. Branschen håller på att röra sig bort från det mediokra, säger hon.

Hennes prognos är att modehandeln kommer att gå samma väg som elektronikhandel och bokhandel med en stor del av försäljningen på nätet. Redan går mer än 15 procent av modeförsäljningen via nätet och Mirjam Kellerman spår att det snart kommer att vara 30 procent.

En spännande butiksmiljö lockar…

Då kommer ändå 70 procent att säljas i butik, för många vill prova, känna på kvalitén och få råd av en kunnig säljare. 

Det är de tråkiga butikerna, som inte har kunniga säljare och mysig atmosfär som slås ut av e-handeln.

Ett stort butiksnät kan bli en tillgång. Det tror man i alla fall på H&M. Det 70 år gamla företaget hade länge ett lysande framgångskoncept – man öppnade hela tiden nya butiker på nya marknader och tjänade allt mer pengar. Kläderna såldes i stora volymer, till låga priser. I dag finns det nära 5000 H&M-butiker.

H&M började ifrågasätta…

Jätten blir glokal

Företagets e-handel ansågs länge, av både konsumenter och börsanalytiker som ganska dålig. Butikerna var det centrala.

Men så hände något.

Försäljningen ökade visserligen med varje butik som öppnades – men försäljningen per butik stannade upp och började minska.

Ajajaj! Aktiekursen föll när marknaden blev varse att det gamla framgångskonceptet inte höll.

Nej, H&M sätter ihop en liten grupp, H&M Laboratory, som får mandat att ifrågasätta allt vad klädjätten står för. Snabbt startar de ett experiment. 

De sätter en glaskupa över Östermalm

H&M-butiken i köpcentrumet Fältöversten görs om helt efter Östermalmskundernas önskemål. Hur vet de vad Östermalmskvinnor vill ha? Jo, de har koll på vad som handlas på nätet. Dessutom frågar de, och frågar och frågar.

Butiken blir helt i kunderans smak. Försäljningen stiger kraftigt. Nätförsäljningen stiger också. 

– Vi satte som en glaskupa över Östermalm och skapade ett sortiment och en service för den lokala kunden, säger Anna Bergare, som är affärsutvecklare på H&M Laboratory.

Kanske det är framtiden. Att låta den globala jätten finkalibrera sig efter lokala marknader.

Den usla e-handeln är också snart ett avlägset minne. H&M börjar av branschfolk ses som ett föredöme för svensk detaljhandel – 25 procent av försäljningen går numera över nätet.

E-handlarna vill möta kund

Det är ganska svårt att tjäna pengar på enbart e-handel. Det har många så kallade ”pure players” erfarit. Så för att få fart på affärerna har många e-handlare startat butiker.

E-handlarnas stora fördel är att det känner sina kunder på ett helt annat sätt än vad traditionella butikskedjor har gjort. Det vet vad de tittar på, vad de köper och vad de ratar. De vet hur de ska rikta erbjudanden.

Att öppna butik och äntligen få möta kunderna gjorde att kännedomen om kundernas preferenser ökade ännu mer och det gick att möta kundernas servicebehov på nya sätt som den traditionella handeln inte kommit på. 

Ett exempel är Royal Design, som säljer porslin och heminredning. De köpte en rad butiker från en konkursad glas­- och porslinskedja och blev i ett slag en rikstäckande butikskedja.Då kunde de ge kunden möjlighet att välja att betala i butik och få varan e-beställd och hemskickad. En smidig sammansmältning av den fysiska butikens fördelar och e-handelns. 

Så vill kunden ha det

Fackfolk kallar det omnikanal, den sömlösa handel där det inte spelar någon roll om varan är köpt på nätet eller i butik. Den kan köpas, bytas, reklameras eller hämtas där det passar kunden.

Butiker älskar vi som kunder, men de har inte samma roll länge.

Anna Bergare på H&M Laboratory ser två makrotrender:

  1. Digitala plattformar äger relationen med kunden.
  2. Butiken blir en upplevelsehub.

Tanken att butikerna kommer att försvinna torgfördes av en del experter för några år sedan. I dag framstår den som rätt absurd.

Butikerna kommer att ha en central plats i ett helt nytt ekosystem. De flesta kommer inte att stå för sig själva utan kompletteras med en rad digitala tjänster.

De som inte håller måttet kommer att dö.

Jag lyssnade för en tid sedan på min kloke vän Magnus Ohlsson. Han brukar tala om Zombieföretagen – de som fortfarande tror att de har en affärsmodell som fungerar, skyller försäljningstapp och minskat kundflöde på än det ena, än det andra. Väder, valutakurser, dåliga butikslägen, konjunktur, e-handel, när sanningen är att de har tappat relevans för kunderna.

Butiksdöden är inget nytt. Digitaliseringen påskyndar bara förloppet. Det är de aktörer som inte vårdat sitt varumärke som slås ut. De som satte effektivitet före kundmöte, satsade minimalt på medarbetarna och sålde produkter som var behändiga att köpa på nätet. De försvinner.

Och det är ju precis som det ska vara.

Jag kommer att tala om detta på mässan Retail Experience den 15 maj klockan 15.30 och den 16 maj klockan 10.30.

Rubriken är ”Handlarens nya bastillgångar – personalisering, kundlöfte, identitet

Journalistik nära människorna engagerar


Som journalist möter man ofta människor som säger ”det här borde du skriva om” ”detta vill jag läsa om”. Det kan vara allt från jobbiga rättshaverister som har något ”case” till vanliga personer som undrar över vissa fenomen eller som tycker att just deras vän har en historia utöver det vanliga.

Problemet är att det är svårt att hitta ett forum. Som anställd journalist fick jag ofta svara att storyn låg en bra bit utanför min tidnings ämnesområde.

Lokaljournalistik ger koll på vad som händer hemmavid

Många gånger vill människor läsa om det som händer på orten där de bor. Det är viktigt för tryggheten och hemkänslan att man har koll på det som sker.

Att man fattar när och varför gatan grävs upp, busslinjen läggs om – eller vad det där plötsliga blåljuspådraget handlade om. 

I brist på fakta frodas rykten.

Många platser saknar i dag lokal journalistisk bevakning.

Det har visat sig få konsekvenser för demokratin.

Forskare har funnit att lokaltidningsdöden i England kan ha varit en bidragande orsak till att Brexit fick fler anhängare än Remain – många riksmedier drev en hård brexit-kampanj, medan det inte fanns så många medier som fångade upp de lokala rösterna för att stanna i EU. 

Närmiljön är viktig. Vad planeras? När blir det klart?

Det har också visat sig att Sverigedemokraterna är starkare i bygder där det inte finns lokala medier.

Lokal blev global

Nu börjar många få upp ögonen för att lokal journalistik behövs. Olika försök görs.

Våren 2017 startade en svensk nyhetsbyrå, www.njus.me , med ambitionen att stärka den lokala journalistiken i Sverige. Idén vann snabbt gehör bland journalister och ett 70-tal anslöt sig och började leverera. Njus.me tog också in material från riksmedia och blev en praktisk tjänst för läsare som snabbt ville ha koll på vad som händer.

Men det visade sig svårt att få ekonomi i nätverket av lokala journalister, trots att ersättningen var så blygsam att det närmast var att betrakta som volontärarbete.

Jag var en av dem, hade haft jätteroligt under den period jag jobbade för dem eftersom jag kunde intervjua alla de där som hade intressanta saker att berätta.

Njus.me är i dag en global tjänst med bortåt en halv miljon användare – de flesta i Indien, England och Sverige. Så kan det gå.

Intresset ökar

I år är jag i stället involverad i ett annat projekt, www.gazzine.com,  Det är en ny plattform som kopplar ihop journalister med läsare. (Se mitt förra inlägg).

Och precis som i förra inlägget måste jag lyfta fram härliga kollegan Gunilla Håkansson som rapporterar från journalistseminariet newsrewired i London den 6 mars i år. 

Där talade både stora och mindre mediebolag mycket om lokaljournalistik:

Här kommer långa citat från Gunillas artikel:

”Jess Brammer, heads of news på HuffPost i Storbritannien berättade om hur de samarbetar med lokala reportrar över hela landet, gärna med så ”små” nyheter att inte ens lokalpressen (i den mån de fortfarande existerar) skulle ta upp dem.”

Ett exempel är en artikel om en 80-årig kvinna som tappat sitt oberoende sedan bussens söndagsturer drogs in. Nu måste hon be om skjuts för att hälsa på vänner.

BBC har skapat en ny modell för lokal bevakning:

”På BBC har man för närvarande 150 oberoende nyhetsleverantörer kontrakterade över stora delar av landet som bevakar kommunens diarier och polisen bland annat. Under rubriken ”Local news breaking out of the London bubble” berättade Matthew Barraclough, head of Local News Partnerships på BBC om satsningen.

–      Vi får en helhetsbild om vi vill djupdyka och göra jämförelser på något område, säger han.

Ett exempel är den allvarliga bristen på socialarbetare med inriktning på barn som råder i hela landet, där man med hjälp av sina samarbetspartners snabbt får fram en jämförelse på hur det ser ut i olika kommuner.”

Löser lokala problem

Vad hände på stan i går kväll?

”På mindre tidningar som lokala Nice-Matin i Frankrike berättar journalisten Aurore Malval att man är nära läsarna, som också är med och betalar genom crowdfunding och de är direkt med och bestämmer innehållet i kommande reportage genom att rösta fram månadens tema. När röstningen är klar kungörs detta på Facebook. Omkring 10-15 artiklar skapas, en del av dem blir undersökande journalistik där läsarna är med och gräver.

– Istället för att lämna läsarna deprimerade tar vi också tillsammans med dem fram tänkbara lösningar på det problem vi undersökt, säger Aurore Malval.”

Framtid

Själv hoppas jag att www.njus.meblir ett stort, starkt globalt bolag som åter kan ta upp den tappade lokaljournalistiktråden.

Att www.gazzine.comkan bli den nya plattformen för intressanta, människonära reportage som inte nödvändigtvis ska klämmas in i de trånga mallar som tidningstitlarna består. 

Till sist att ämneskunnande, hantverksskicklighet och journalistisk hederlighet ska premieras och hyllas.

Mediabranschen återuppfinner sig själv


Den som grips av panik och febrilt försöker rädda vad som räddas kan har svårt att tänka klart. Men den som i tider av stark förändring behåller förmågan att hålla huvudet kallt och hitta nya möjligheter stärks. Just nu händer en del nytt.

Lite historia: Vid millennieskiftet började de digitala tidningarna komma igång. De var gratis, oftast fungerade de som komplement till en papperstidning – en kanal för snabba nyheter. Läsarna upptäckte snabbt att det var bekvämt och billigt att kolla nyheter på nätet. Papperstidningen började kännas ohipp.

Att sätta upp betalväggar visade sig inte funka så bra. Digitaltidningarna höll i allmänhet inte en kvalitet som läsarna ville betala för. På webben sattes ofta de oerfarna journalisterna. Deras uppgift blev att snabbt rewrita de pressmeddelanden och det nyhetsbyråmaterial som flöt in.

Snorkighet lönar sig inte

Journalisterna på den ”fina” papperstidningen ville helst inte ta i nättidningen med tång.

Där gjorde förlagen ett stort misstag. De trodde att den digitala publikationen skulle dra låga kostnader, kostnader som lätt skulle täckas genom bannerannonser.

Smartare mediahus hittade förstås sätt att få läsarna att betala för speciellt material, som travresultat och speciellt hjärteknipande artiklar. Men många underinvesterade i sin digitala affär.

Egentligen är ju möjligheterna stora.

En digital publikation kan bli verkligt intressant. Den kan öppna lager på lager med fördjupning – filmer, fler bilder, referenser, länkar…

Den kan också lokalanpassas, så att varje ort kan få sina nyheter.

Men det kräver att man ger journalisterna utrymme att tänka kreativt och att man skapar flexibla digitala lösningar.

Olika sociala medier kan användas för att driva läsare som är villiga att betala för sin mediekonsumtion.

Nu håller saker på att hända:
DN har ökat antalet digitala prenumeranter. Det har visat sig att många av dem bor i Västra Götaland. Så nu öppnar DN en redaktion i Göteborg, bemannad med fem journalister.

Chefredaktör Peter Wolodarski skriver i DN den 24 mars 2019 att ”en medveten satsning på kvalitativ journalistik gjorde det möjligt för oss att växa genom digitala prenumerationer, vid sidan om papperstidningen. Det har stärkt DN:s ekonomi och skapat en god spiral. /…/ Vi vet vid det här laget att ambitiös journalistik uppskattas så pass mycket att många är beredda att betala för den, även i digital form.”

Journalister tar makten

Ett helt nytt initiativ är plattformen https://www.gazzine.com/  som ännu bara finns i en betaversion. Det är en sajt där journalisterna själva presenterar sina artiklar, utan den mellanhand som en tidingstitel utgör. Gazzine kommer när den är färdigutvecklad att ta betalt direkt av läsarna, och intäkterna kommer huvudsakligen att tillfalla journalisterna.

– Tanken är att koppla förbi förlagen, stärka journalisternas varumärken, och ge journalisterna direkt kontakt med sina läsare, säger initiativtagaren Anna Holmquist.

Anna Holmquist är vd för Strossle, ett företag som hjälper publicister att förbättra sin digitala affär. Anna, som själv har en bakgrund som journalist, har bekymrats över hur journalister och läsare glöms bort i en tid då journalistiken blir allt mer trängd både av ekonomiska och antidemokratiska krafter.

Gazzine kommer huvudsakligen att vara ett magasin med ett brett utbud av ämnen. I planen ligger att bli en internationell sajt så fort som möjligt. Riskkapital söks för att gå skarpt.

Betasajten öppnades för journalister vid årsskiftet. I dag har fler än 150 journalister anslutit sig till initiativet. Redan nu finns det mycket intressant material att ta del av, och det är fortfarande helt kostnadsfritt för läsaren. Så kolla för all del in den.

Framgång hägrar

En av skribenterna är Gunilla Håkansson, tidigare chefredaktör för Allas Veckotidning. Här är hennes spaning från Financial Times, ett annat medieföretag som har tagit sig an digitaliseringen på ett konstruktivt och lönsamt sätt:

Kloka medieföretag ser sig som plattformar med ett brett utbud av tjänster. Bra artiklar, poddar, filmer, seminarier, fester, resor, och kurser attraherar både läsare och annonsörer.

Men många sitter fast

Men majoriteten av tidningsförlagen är fortfarande panikslagna. De gräver sina gravar själva med ständiga nedskärningar, fulavtal för frilansar, delning av material på olika titlar, könlösa gratisbilder eller reportrarnas egna mobilbilder samt okritisk publicering av pressmeddelanden.

Nedskärningarna drabbar främst journalisterna. Den tunga overheaden av välavlönade mellanchefer, lokaler, tryckeriavtal och tjänstebilar hänger ofta kvar.