Karantän gör mig mer uppmärksam på närmiljön

Varför trivs vi här? Vilka kvaliteter behövs för att en plats ska bli skön att vistas på? Det var temat för ett lunchmöte med nätverket 100 procent i början på året.

Den inbjudna talaren, Annika Brommesson, som är neuroarkitekt har forskat länge i ämnet, det som på engelska kallas ”placemaking” men som vi på svenska inte har något bra ord för. ”Platsskapande” låter väl tungt.

I dessa tider då väldigt många av oss är hänvisade till hemmet och dess absoluta närhet får platsen en allt större betydelse. Platser är just nu inte något man passerar, springer förbi på väg mot något bättre. Utsikten från köket där man står och lagar sin lunch äter sig in i medvetandet, påverkar humöret och kreativiteten.

Stämningen vid det lokala torget där ortens alla hemarbetande handlar mat och hämtluncher betyder ännu mer när det inte finns arbetskamrater omkring en.

Det är ännu viktigare att det finns mötesplatser där människor kan växla några ord, lite på distans, men det är betydelsefullt för välmåendet.

Mänsklig skala. Rinkeby Torg från början byggt för att människor ska trivas. Tyvärr är det inte genomfört i hela stadsdelen.

Är torget en vänlig plats för möten eller är det ett blåshål där sura människor kurar utan att orka se varandra i ögonen?

Det beror på hur det är byggt.

Det finns platser som alltid känns blåsiga, där husen är placerade så att de förstärker vind och där det inte finns växtlighet som skyddar. Ödsliga parkeringsytor. Negligerade parksnuttar som bara ser ut som en bit överbliven mark mellan husen. Ställen där det ena inte verkar hänga samman med det andra. Råddigt.

Kom förbi staden där jag bodde en tid i ungdomen. De sammanhang som fanns förr verkar ha slagits sönder. Obegriplig plats.

Det finns platser som känns vänliga, även om det råkar vara snöglopp. Träd som skyddar, hus med karaktär. Fina fasader, intressanta portar. Detaljer i ögonhöjd. Utblickar.

Trots vädret -en vänlig plats

Och med möjlighet till vardagliga möten.

Parkbänkar i skyddade lägen, fik med bra utsikt över omgivningen, promenadstråk där vovvarna får nosa på varann och hussar och mattar byter några ord.

Kyrkan som landmärke och identitetsskapare. Klockklangen som mäter ut tiden.

Någon som tvivlar på vad man kan göra här? Köp en blomma eller bara njut av prakten!

Covid19-epidemin tvingar många av oss att sakta ner och öppna sinnena.

Det är en läskig tid. Vad kommer att hända om detta fortgår några månader till?

Konkurser, privatekonomier i kras… och dessutom att behöva bli varse bristen på skönhet i vardagsmiljön.

Jag tror inte att världen kommer att återgå helt till det vanliga efter Coronakrisen. Många arbetsgivare kommer att finna det praktiskt och ekonomiskt att låta medarbetare jobba hemma i högre utsträckning. Minska dyra centrala kontorsytor och ses på kontoret när det behövs. När fler har lärt sig tekniken att hålla videomöten kommer företagen fundera ett varv till innan de beslutar sig för att låta medarbetare resa iväg för att ses. Resebudgetar kapas.

Det ställer högre krav på hemmiljöerna och det lokala näringslivet. Möjligheterna att skapa avskilda arbetsplatser hemma behöver öka och ja, skattesystemet behöver läggas om så att avdrag kan göras mot inkomst av tjänst.

På Ambientemässan i Frankfurt hittade jag detta lilla skrivbordsbås. Perfekt för den som vill jobba avskilt hemma.

Men vi kommer att längta efter att ses efter veckor eller månader av påtvingad isolering.

De verksamheter som överlevt – krogar, barer, butiker, teatrar, biografer borde få ett uppsving.

Men kommer städerna att vara fulla av tomma butikslokaler och övergivna kontor, bommade caféer? Kommer stadskärnan att tappa attraktivitet och ytterområdena leva upp när de dyra A-lägeshyrorna knäckte verksamheter utan muskler att förhandla ner hyrorna i tid? Kommer en del platser släckas ner för att en oresonlig fastighetsägare inte kunde gå med på hyresnedsättning för butiker och näringsställen?Tanken svindlar.

Biblioteket i Bonniers Konsthall inspirerar. Kontakt med staden, tillgängligt ändå avskilt.

Hursomhelst är det dags att öppna ögonen och ta in det vi ser:

Det fula och felbyggda gör oss ännu mer sorgsna när vi är hänvisade till att stanna upp och vara på en plats. Det vänliga och väl utformade ger kraft och kreativitet. Där det finns plats för små möten, vänliga och uppmuntrande ord, lä för vinden, något intressant att titta på och en närhet till helande och läkande natur.

Bara en liten park på Manhattan…

Vad Coronakrisen kan lära oss är att ifrågasätta det storskaliga, de långa försörjningskedjorna, just-in-time-tänket och vardagsmiljöer utan själ, skapade utan hjärta.

Det är dags att bejaka våra behov av skönhet och behagliga, funktionella närmiljöer.

Annika Brommesson är tydlig: Platser där människor trivs är begripliga. De har ett sammanhang. De behöver inte vara perfekta eller minutiöst välhållna, men det ska vara lätt att förstå var man är och vart man ska gå.

Till sist är det så att de platser där människor trivs får ett högre värde. Eftertanke i byggprocesserna betalar sig många gånger om.  

Butiksdöden är inget virus

Ska man har rejält med klick på sina artiklar ska man använda ordet “butiksdöd”. Senaste året har det skrivits kilometrar text om denna företeelse, och det är lätt att illustrera med igenbommade butikslokaler.

“Svensk Handel varnar för butiksdöd”
“Då kan butiksdöden drabba Sverige”

“Butiksdöden sprider sig –härjar fritt i Malmö”
“De kämpar mot butiksdöden i Klintehamn”

Det låter som något smittsamt virus.

Erkänner att jag själv är skyldig till ett par av dessa rubbar.

Svensk Handels vd Karin Johansson har varit ganska alarmistisk och gått ut med att 25 000 butiker och 20-40 000 jobb kommer att försvinna inom några år.

Visst läggs butiker ner i högre takt. Modekedjor lider när kunderna föredrar att handla på nätet.

Speciellt illa går det för de butiker som konsekvent har dragit ner på personal och service för att pressa kostnader.

För mig som kund finns det ingen anledning att ens gå dit – ifall de inte har 70 procent rea, och knappast ens då.

Men att butiker läggs ner betyder inte att alla köpcentrum och stadskärnor blir något slags spökstäder.

Att många läggs ner just nu beror på att konsumenternas krav ökat. I bättre lägen fylls lokalerna med roligare, mer attraktiva butiker.

Millennials älskar butiker, men de beter sig annorlunda än tidigare generationer.

För en del kedjor kanske lösningen ligger i att lägga ner en del butiker – inte för att helt gå över till e-handel, utan för att koncentrera sig på att digitalisera de fysiska butiker som behålls.

Digitalisering och e-handel är inte alls samma sak.

Jag intervjuade Jens Levin vd på Sitoo i veckan. Det var han som hade samlat rubrikerna. Hans företag säljer molnbaserade kassalösningar. Helt naturligt framhåller han dessa som en väg till räddning för butikerna.

97 procent av alla kassor i Sverige är PC-baserade. Det gör att de är svåra att integrera med en e-handelslösning, och de lirar absolut inte med kundens mobiltelefon.

Men i dag vill ju kunden shoppa sömlöst. Tålamodet är kort. Det finns ingen förståelse för att butiken vägrar byta en vara man handlat på nätet, eller vice versa. Och varför kan ni inte skicka hem skrivaren jag köper och betalar i butiken? Ska jag behöva bära den – jaha då handlar jag väl på en sajt där jag får den billigare och hemskickad!

Skrev en artikel om detta på Njus.me:

 

https://www.njus.me/nyheter/handel/338262/274593/ar-butiksdoden-en-papperstiger?utm_medium=fb

Talade också med Monica Bruvik på HUI Research nyligen.

Hennes tankar om hur köpcentrum ska bli mer attraktiva är intressanta. Hon menar att köpcentrumen behöver ta ansvar för kundernas shoppingupplevelse på ett helt annat sätt än i dag. En av idéerna är att låta kunderna beställa fram varor, från olika butiker. Köpcentrumets personal shopper samlar ihop fem par svarta skor i butikerna, kunden provar och väljer ett par.

Så slipper kunden beställa fem par på nätet och skicka tillbaka fyra.

Intervjun med Monica Bruvik finns här:

https://www.njus.me/nyheter/handel/338262/249634/kopcentrumagare-behover-tanka-nytt?utm_medium=fb

 

 

 

Är det ens relevant att tala om köpcentrum?

Världen har vänt ryggen åt de traditionella koncepten -nu är det nya typer av  mötesplatser som gäller.

På MAPIC, den stora mässan i Cannes, Frankrike där jag befinner mig just nu träffade jag Don Ghermezian, Triple 5 group, som är i färd med att bygga USAs mest spektakulära “köpcentrum” eller vad vi ska kalla det,  5 minuters väg från Manhattan.

The American Dream:

55 procent häftiga upplevelser i form av vattenland, akvarier, skidbacke  där man kan testa sin utrustning innan man köper, Cirque de Soleil…U name it. allt med uppgift att locka till shopping, som ändå kommer att stå för 45 procent av omsättningen.

Mer om hur tankarna går, och om hur denna familj på några decennier skapat de mest framgångsrika köpcentrumen på den nordamerikanska kontinenten – West Edmonton Mall och Mall of America kan jag berätta framöver.

Träffade också Jace Tyrrell, vd för New West End Company, som är navet i en sammanslutning av fastighetsägare och högprofilerade detaljhandlare som har till uppgift att få världen att åter förälska sig i West End, i shoppinggatorna kring Bond Street, Regent Street och Oxford Street.

Inte minst viktigt med tanke på Brexit – men också för att britterna själva ska dras till London.

– Där har alltid funnits fantastisk shopping, men infrastruktur, gatumiljö, kommunikationer och totalupplevelse har varit eftersatt. Hållbarhetsfrågorna lågprioriterade:

– Tänk bara på allt s k r ä p vi har på gatorna i brittiska städer, säger Jace Tyrrell.

2020 kommer allt vara annorlunda.

Detaljer om detta kommer jag att skriva om i ett annat sammanhang.

Tankar om köpcentrumets nya roll

Träffade Marcel Kokkeel på Citycon alldeles nyss. Han är vd för det finskgrundade numera nordiska fastighetsbolag som investerar hårt i de stora befolkningstäta områdena främst i Finland, Sverige och Norge.

– I Skandinavien finns de mest snabbväxande städerna i Europa, så det är helt naturligt för oss att ha vår tyngdpunkt där, säger han.

Citycon hamnade på min radar för ett antal år sedan som det bolag som låg bakom förvandlingen av gamla sunkiga Liljeholmen till ett levande och intressant område. För 4 år sedan köpte bolaget Kista Galleria, och nu står Globen på tur.

– Globen är suveränt välbeläget men ett uselt köpcentrum, säger han och beskriver shoppingcentret som en kåk med fyra baksidor. Otroligt otillgänglig.

– Vi tänker göra det till ett levande stadsdelshjärta där allt som invånarna runt omkring behöver, säger han.

Han ger mig ett tydligt recept för vad ett riktigt bra köpcentrum ska innehålla och hur man ska disponera ytorna för att skapa ett koncept som håller i både hög och lågkonjunktur.

Men det tänker jag skriva en bra artikel om. En liten hint – det gäller att få in viktiga samhällsfunktioner ihop med detaljhandeln för att lyckas.

Dagmars Handelsblogg vaknar igen

Nu återstartar jag min blogg som legat nere det senaste året.

Efter 20 år på tidningen Dagens Handel övergår jag till egen verksamhet. Jag kommer även fortsättningsvis att skriva om handel i vid mening:

Hur digitaliseringen påverkar kundbeteenden, intjäningsmöjligheter, stadsbild, handelsjobb.

Hur handlare och konsumenter kan skyddas mot fysiska och digitala attacker.

Hur EU:s kommande dataskyddslagstiftning, GDPR kommer att påverka handeln.

Vad forskningen säger om utvecklingen i handeln.

Om arbetsliv och HR-frågor.

Och så en del om livsstil, trender, mode.

Basen, mitt dagliga värv, kommer att vara dagmarshandelsblogg.se. En journalistisk blogg med ambition att begripligt och sakligt berätta vad som sker i handeln.

Utifrån den räknar jag med att mycket intressant kan hända.

Successivt kommer jag att söka fler kanaler att publicera mig i.

Jag är självklart öppen för förslag.